Etikettarkiv: funderingar

Vab, sommar och snart!

Vi byter ett vabbande till ett annat då… Malin är tillbaka på dagis idag efter att ha varit hemma sen i onsdag. Istället vaknade Emilia med så ont i halsen att tårarna rann. Stackaren. Så hon får vara hemma och jag likaså.

Jag kände mig riktigt energisk imorse medan solen sken men ju mörkare det har blivit ute, i väntan på regnet, desto segare känner jag mig… Jaja, sånt som händer. Får ta mig i kragen sen. Tänkte ta en promenad sen. Hoppas hinna det innan regnet är här. Japps, ni läste rätt!  Tog en promenad igår. Var upp till centrum en sväng och på väg hem fastnade jag i telefon så jag tänkte att jag lika gärna kunde testa att gå slingan när jag ändå var i närheten. Det blev inget rast tempo eftersom jag fortsatte tala i telefon men jag gick nästan hela slingan. Yeay! Det kändes dessutom bra i foten! Så jäkla härligt!!! Nu hoppas jag bara att jag får fortsätta känna så här positivt för promenaderna! Det behöver jag!

I övrigt händer inte så mycket spännande här hemma just nu. Förutom skolarbetet lägger jag tid på att planera vad som måste göras i båten. Jag skulle vilja sy om alla gardiner och draperier. Dom vi har nu har ju några år på nacken. Jag har hittat en förpackning med färdigsydda gardiner som jag tror skulle passa väldigt bra hos oss. Dom är lite mörka bara. Men tror jag har en plan som ska lösa det. Hoppas det i alla fall! Jag ska kolla upp det i alla fall! Håll tummarna!

Vi ska dessutom skära om två skummadrasser så att dom passar i båten. Misstänker att det kommer vara lite knepigt… Men som tur är har både farmor och svägerskan koll på den biten så jag hoppas kunna få hjälp! Det kommer kännas som en ny båt. Hahaha!

I övrigt längtar jag mest efter varmare väder nu. Så där så att det lockar att sitta ute i solen och jag kan ta ut alla blommor. Längtar såååå efter att få bli klar på balkongen!! Nu får aprilvädret ta slut. 😉

lacka_skärgård_solnedgång_lindaw

Gympaläraren på SVT

Igår började en ny serie på SVT, Gympaläraren. För den som missade finns den att se här på SVT play. Jag rekommenderar er verkligen att se den. Inte bara för att den spelades in i mina söners skola utan för att budskapet är så oerhört viktigt. Vi rör oss för lite och det gäller våra barn med.

”Unga rör sig allt mindre och mår allt sämre. Sveriges nya träningsguru Kalle Zackari Wahlström vill göra något åt saken. Han åker tillbaka till sin gamla högstadieskola med uppdraget att få eleverna att röra på sig med. Men första mötet med verkligheten blir en chock. Halva klassen är frånvarande från skolidrotten. Kalle har mött sin största utmaning någonsin.” Avsnitt 1 av 7.

Kalle Zackari Wahlström har under hösten och vintern varit i Vanstaskolan och spelat in serien som nu visas. Vi som föräldrar har involverats genom veckobrev och möten. Det som från början lät som en serie om hur skolans idrottslektioner ser ut kom att bli nåt helt annat. Det har varit en tankeställare och en ögonöppnare, i alla fall i det här hemmet. Rör våra barn på sig tillräckligt? Dom tränar ju ändå… Men är det tillräckligt? Hur är det hos dig, som läsare? Rör du och dina eventuella barn på er ordentligt?

Det enda jag kände var tråkigt med det avsnitt som gick igår är vinklingen att inga föräldrar brydde sig om att komma på Kalles första möte. Informationen som gavs till hemmen kom sent och mötet låg en fredagskväll. Jag minns själv att vi kände att detta möte inte passade in för oss. Vidare gav inte inbjudan så mycket mer information än att Kalle skulle berätta lite om programmet och att det handlade om en dokumentärserie för SVT. Man påpekade också, som synes, att det skulle filmas på mötet och att det materialet kunde komma med i programmet. En del kanske avskräcktes av det…
Jag tror många fler än vi i det här hemmet inte förstod vikten av detta möte. Vi läste information som regelbundet kom via mail och kände att det var okej att man filmade i våra barns skola. Vi tolkade det mest som en kort informationsträff.

Men oavsett varför fler föräldrar inte kom på mötet så kan jag ju meddela att det förändrades allt eftersom terminen gick. Och vi var en ganska stor skara föräldrar på plats under det avslutande mötet. Där fick vi dessutom en liten förhandsvisning om hur det skulle se ut på tv så småningom. Riktigt kul.

Det här är en viktig serie om ett väldigt viktigt ämne! DN till exempel skriver att det är sorgligt, och det är det på sätt och vis. Och kanske är det ändå så att det där första mötet ändå visar på hur föräldrars intresse för barnens aktivitet och rörelse ser ut? Det har fått mig att fundera. Jag är kraftigt överviktig och är inget fan av att träna. Hur speglar sig det i mina barn? För att skapa mig lite koll har jag nu tvingat på mina barn, ett i taget, mitt aktivitetsarmband. Det ska bli intressant att se vad det ger. Och det det ska bli spännande att se resten av serien. Vi har redan sett Sebastian synas i bild, även om han inte är en av dom elever som följs lite extra.

Chockerande upptäckt, mellosnack och fiber.

Vad lustigt det är ibland. Jag som i vanliga fall är den som längtar efter snö och tycker det är fusk när alla andra får snö tycker just nu att det är riktigt härligt att titta ut. Strålande sol och inte en gnutta snö. Visserligen kallt men som sagt, ingen snö. Knappt frost. Medan Facebook och Instagram är fulla av snöbilder. Jag lockas inte alls av det just nu. Det får gärna vara kallt ett tag till. Inbillar mig att det blir en bättre vår då. Men helst ingen mer snö.
Lördag idag. Mellolördag nummer 2. Jag har noll koll inför årets mello. Vet att Perelli inte får vara programledare men inget om artisterna. Jag har missat allt. Å andra sidan gick det inte att köpa nån schlagerbibel i år. Hahaha
Igår blev det en lugn men energisk dag. Föreläsning på förmiddagen. Massor av mellosnack. Hahaha! Föreläsaren använde mello som exempel. Riktigt kul! När jag kom hem fick jag värsta energirycket och satte igång och städa. Det blev så fint så. På kvällen hann jag dessutom med att vika berget av tvätt som väntade. Så imorse var det riktigt najs att vakna. Synd bara att jag vaknade för tidigt.
Jag tänkte skriva att det blir en lugn dag idag. Tills jag kom på att jag har en massa möbler att flytta. Och den här gången är det inte jag som fått möbelfeber. Dom ska dra in fiber på måndag. Från hall till vardagsrum. I taket. Alla möbler ska bort som är i vägen. Det innebär för oss två skrivbord, en hurts, en frys och soffan. Jippi yeay. Och just det. Skohylla och hurts där med. Så det finns lite att göra här hemma i helgen. Men det blir nog bra. Jag gör det jag kan själv idag och imorn när Tony är hemma får han hjälpa till.

Snöfall, tillbaka till stenåldern och egen tid.

Gomorron i snöfallet. Det är i och för sig snart förmiddag. Klockan är halv nio och jag sitter på tåget till skolan. Utanför snöar det och ju längre norrut jah kommer desto mer blir det. Inga stora snöflingor men ändå en del. Lite mysigt. För även om jag börjat längre efter vår kunde det ju va kul för ungarna att få åka lite mer pulka och skridskor. Och hellre vinter nu än senare i vår.
Igår blev det mest en lat kväll. Bortsett från att jag trillade och stekte köttbullar på 1,5kg färs. Det tog sin lilla tid. Men det var det värt för oj vad gott det blev. 🙂 I övrigt gjorde jag inte mer än jag behövde. Var riktigt trött. Orkade inte ens läsa. Då är det illa. Hahaha!
Jag läste nynäsposten idag. Än en gång vill dom dra in en massa bussar i Nynäshamn. Snart är nog körkort ett måste för mig och att vi har två bilar. Jag undrar hur man tänker när man gör det svårare och svårare för folk att åka kommunalt. Det hänvisas till pendeltåget. Ett stort skämt. Det är ju inte direkt det mest pålitliga alternativet. När jag jobbade räknade jag alltid in en halvtimme extra för att vara säker på att hinna till jobb/dagis i tid. Och inte är det bättre nu. Den största skillnaden är att jag inte använder stämpelklocka längre… Nä, det är riktigt surt med alla indragna bussar. Jag undrar om dom som bestämmer skulle klara sig med att enbart åka kommunalt…
Nä, nu ska amjag sluta sura och läsa mig bok istället. Igår var jag så osmart och glömde den…

Fuskare, jättesnällt och jakt i mörkret!

Åh vad skönt det var med en hel natts sömn! Det behövde jag verkligen nu. Att dessutom slippa stressa upp på morgonen var extra skönt. Oskar och Emilia tassade upp, gjorde sig klara och gick iväg. Så skönt.
Och ja, dom fick gå idag. Fast det inte gått 48h på magsjukan. Jag vet. Jag går emot mig själv. Malin är däremot hemma. Dagis ber om att vi ska hålla på syskonregeln. Äsch babbel babbel. Ja, jag borde kanske ha haft dom stora hemma. Ja jag är kluven. Samtidigt behöver jag få skolarbete gjort idag. Bland annat en telefonintervju. Det hade aldrig gått med fyra energiska barn hemma. Så det fick bli som det blev. Där har ni det, den skenheliga typen som tjatar på alla andra lever inte som hon lär. Fast han med magsjuka håller vi stenhårt på 48-timmarsregeln.
Igår kväll var jag med Emilia, Oskar och Malin till dagis. Det stod reflexjakt och korvgrillning på schemat. Så mysigt! Vi gick tipspromenad i mörkret med hjälp av reflexer och ficklampor. Därefter serverades grillad korv och dricka. Malins ena fröken var så snäll! Hon vet att jag älskar jordgubbsteet dom har så hon berättade att det fanns en påse i telådan så jag inte skulle missa den. Vi hade det jättemysigt! Doften av grillen, puffar av andedräkten och glada barn. Så härligt!
Därefter gick vi hem för att avsluta kvällen med en varsin semla och chokladbollar. Jag orkade inte baka igår så Tony fick handla semlor. Och barnen som fortfarande ville baka gjorde jättegoda chokladbollar istället.
Det blev en bra dag trots nattens kräkor. Nu hoppas jag att kommande dag blir lika bra. Kanske ska börja med frukost. Magen morrar ganska bra nu. 😉

Hur kan något som kan rädda liv vara så hatat?

Tänk att ett plagg kan så hatat och avskytt samtidigt som det är så älskat! Reflexvästen så klart! Eller varselväst.
Jag är en sån där hemsk förälder som tvingar på mina barn reflexväst, eller minimum en massa reflexer, när dom går ut i mörkret. När jag lämnar tjejena på morgonen har jag på mig min väst. Tyvärr är jag lite slarvig på eftermiddagarna. Har inte vant mig vid att det är mörkt när jag hämtar. Men har en vanlig reflex i fickan i alla fall…
Nästan varje dag får jag höra något förvånat positivt om att jag använder reflexväst. Själv förvånas jag mer över alla som inte sätter på sig reflex på ett eller annat vis. Man måste inte ha en knallgul väst. Även om jag tycker det är smidigt. När ljuset kommer kastar jag bara ner den i väskan eller lämnar den hemma.
Det är så lätt att prata om cykelhjälm till barnen eller om att sätta barnen rätt i bilstolen men det är sällan jag hör samma diskussioner om reflexer till barnen. Eller dom vuxna. Redan vid fyratiden på eftermiddagen är det mörkt ute just nu.
Hur många ser faktiskt till att ha reflexer på sig, oavsett modell?

Förseningar, skönheter och utseendefunderingar.

På väg till skolan. Förseningar på tågen. Inget att göra, bara bita ihop och gilla läget. I dag verkar informationen funka i alla fall. Det var värre igår. Dom stoppade tågen mellan Jordbro och Krigslida. Inga direkta knutpunkter. Hade jag fått infon ett par minuter tidigare kunde jag ha klivit av en station tidigare och tagit mig hem med buss och bara blivit några minuter sen. Istället fick jag stå med alla andra från tåget och vänta. Kollade sl’s hemsida som visade att trafiken gick som den skulle. Klickade jag mig vidare stod det att det var stopp i trafiken – sen nästan en halvtimme tillbaka. Pinsamt ju! Och på Facebook kom ingen info alls. Ibland undrar jag varför dom ens har en Facebooksida när det ändå inte kommer nån info där… Jaja. Jag kom hem. Inte extremt sen heller. Men i alla fall… Däremot känner jag mer och mer att jag på nåt vis skulle vilja jobba med information och/i sociala medier…
Idag blir det skola för hela slanten. En kompletterande uppgift ska in imorn och så är det kursstart ovanpå det. Vi börjar två nya kurser den här veckan. Informationeninför dessa har varit ganska minimal så det ska bli spännande att se vad som väntar.
Det känns lite konstigt att vi just har avslutat ännu en kurs. Halva terminen är avklarad. Tiden går fort. Vilket är riktigt najs! Det är dags att börja se över alla gardiner. Jag har hittat så fina skönheter på Ikea som det lutar åt att jag måste köpa. Jippi yeay! Har letat efter såna ett tag. Röda, tjocka, plyschiga. Lutar åt att jag fixar alla gardiner nästa helg. Om jag hinner… Annars får jag tvinga Tony att göra det längre fram. Handen ska ju opereras den sjuttonde. Kommer inte kunna stryka närmaste tiden efter det. Hehe…
Måste ju berätta… Jag ska vara testpilot hos Smartson och få prova linser via LensOn. Var på synkoll igår. Blev godkänd. Hehe… Men det var på håret. Tydligen skulle ansökande med astigmatism ha rensats bort men jag kom med. Kan inte ens minnas att dom frågade om det. Ska bli lite spännande. Dom hade inga linser hemma igår så jag får komma tillbaka och hämta dom. Men shit vad det kommer kännas konstigt att vara utan glasögon. Dom är ju en del av min identitet. Hehe. Fortsättning följer!

Alldeles för mycket kläder!

Jag hamnade i en diskussion på instagram imorse. Om man, som jag, gillar regn och höst är det lätt att göra det. Dels tycker jag inte att det är höst ännu. Träden är gröna, nästan inga löv har hamnat på marken och temperaturen är fortfarande helt okej. Men ibland känner jag mig ganska ensam om att gilla den här tiden på året. Det märktes imorse.
Det jag tycker är jobbigt så här års är inte vädret utan hur jag ska klä mig. Idag till exempel. Det regnar och är riktigt grått ute. Hemma var det som en lätt dimma. Jag valde långa tights. Det passar bäst till mina skor. Sen blev det kjol och tunn tröja med trekvartsarm. Alldeles lagom. När jag väl skulle gå skippade jag regnjackan. Den är jobbigare än paraply i skolan. Drog på mig en tunn kofta över istället. Det blev för varmt. Det var ändå 16 grader när jag gick. Men samtidigt kommer jag hem sent idag så det är nog bra att koftan är med.
Det som sen fascinerar mig är när jag tittar mig runt här på tåget. Många har täckjacka på sig. Täckjacka! Inte alltid den tjocka varianten men ändå. Det är en varm jacka. Själv sitter jag i en tunn tröja med trekvartsarm. Jag kommer kliva av så med paraplyet i högsta hugg. Jag undrar hur dessa människor klär sig i höst…? Men så är ju jag som jag är. 😉
Idag väntar ytterligare ett tal. En muntlig framställning i skolan. Jag har inte alls förberett mig tillräckligt bra. Tror jag har missat lite av hur talet ska vara utformat. Men det ska nog bli bra. Jag är ju bäst. Hahahaha
Hoppas ni andra har en härlig dag i regnet! Tänd lite ljus. Mys med filtar. Tänk positivt så kommer kännas bättre!

Dyrt, intressant och barnvänligt?

Jag var på riktigt bra humör i morse. Lämnade Malin på dagis. Emilia får vara hemma ännu en dag med sin förkylning… Men det är på gränsen… Det där läget när barnen är för sjuka för skolan men för friska för att vara hemma…

Humör är inte lika bra just nu… Jag har fått remiss för att skaffa inlägg till skorna, för att få ordning på mina fötter… Så idag tog jag mig kragen för att ringa och kolla vad det innebär och kostnad… Yeay… 1700-2000 kr kostar själva inläggen. Lägg sen till att jag måste skaffa nya skor, både ute och inne… Jag borde inte bli förvånad. Jag var förvarnad att det skulle hamna på dessa summor… Men det är ändå grymt irriterande. Jag tycker det är sjukt dyrt! Speciellt som det i infobladet står så fint att om jag hade fått remiss för att ortopediska skor så hade det varit halva priset… Remissen jag har fått, som inte visar mer än att jag behöver inläggen, gäller i fem år… Jag misstänker att jag kommer få leva med dessa inlägg…

Jaja, jag är pms-ig och extra känslig… Jag visste vad som väntade… Tror jag egentligen stör mig mest på att jag måste tänka efter mycket mer vilka skor jag sätter på fötterna än innan… Även om kostnaden är sjuk…

Källa

Men det är inte bara surt idag… Jag och Emilia har kollat en stund på en film om handen. Riktigt intressant. Det började med att det klagades, via mail, från föräldrar i Sebastians klass om att eleverna hade fått se en film där man dissekerade en människas arm. Jag hittade filmen dom hade sett och kollade på den själv. Visst, dom dissekerar en vuxen människas arm. Det är enbart en arm med i bild. Just klippen när dom öppnar upp huden är väl inte jätteroliga men ändå inget konstigt. Tror alla mina barn har kollat förlossningstv med mig. Där skär man upp magen och plockar ut barn liksom… 😉

Scenerna när man faktiskt skär i armen är inte jättemånga och det är inga konstigheter med dessa. På ett tydligt och sakligt sätt förklaras det vad som görs och hur det fungerar. Men framför allt är det en väldigt lärorik film då det händer så mycket mer än bara dessa scener. Och just det, problemet var att eleverna dessutom skulle få fortsätta se filmen om foten med.

För att återkomma till Emilia… Hon hörde när jag och Sebastian diskuterade filmen. Bland annat kom vi fram till att vi nog inte hade haft diskussionen om dom hade fått se samma film fast med animerade klipp istället… Det handlade om att det var en död arm. Så när Sebastian gick iväg till skolan frågade Emilia vad vi hade pratat om. Jag förklarade och hon ville se filmen. Så vi satte oss och tittade. Hon tyckte det va lite läskigt just när snitten i armen gjordes men inte i övrigt. Och hon sög åt sig informationen. Tittade på sin egen arm och provade att göra rörelser som gjordes på filmen… Hade det varit på svenska eller om hon hade kunnat läsa hade vi nog sett klart filmen utan problem.

Sen kan jag tycka, och fick medhåll från ett håll i alla fall, att barnen inte är små längre. Dom fyller 13 år i år. Dom ser på tv. Dom kollar på film. Dom spelar spel. Man kanske inte dissekerar armar och fötter (där det inte ens förekommer blod) men annat som kanske inte är så vettigt för barn att se. Jag vet bara hur jag bemöttes när jag ifrågasatte att en stor del barn i klassen spelade 18-årsspel i paddorna… Det var liksom inget konstigt. Men det här… Jaja, det blir nog bra! Själv ska jag kolla på fot-filmen sen.

Men det får bli sen. Nu är dagens alla samtal avklarade så nu ska jag ge mig på skolarbetet ordentligt. Och humöret är redan bättre. Det hjälpte att skriva av sig…

Våren är nära!

Sedan i söndags räknar vi ner mot våren. Första vårdagen för oss var först den 17:e så det tog ett par dagar till. Men nu är vi sakta men säkert på väg mot våren. Och vädret idag är riktigt vårigt. 6 grader varmt redan när vi vaknade. Sååå härligt!!
Nackdelen är att jag har en toktjock täckjacka och ingen vårjacka. Det blir en aning varmt. Men jag hoppas kunna fixa till det idag. Lunchdaten med Sandra flyttades till Skärholmen. Det finns lunch, det finns affärer med jackor och så är det ganska nära till skolan. Eller i alla fall lätt att åka dit. 😉
Det finns ytterligare en nackdel med den tidiga våren. Allt grus. På perrongerna är det inte sandat, det är grusat. Stora hårda stenar som inte alls är kul att gå på när snön saknas. Inte i den mängden det är utspritt i alla fall. Så nu får våren gärna komma och alla bakslag med. 😉

Sjukt, sensuellt och mycket bättre!

Äntligen känner jag mig på fötterna igen. I fredags kröp förkylningen på även på mig men redan på lördagen kände jag mig bättre igen. För att under söndagen nästa tappa rösten. Men vad gjorde det? Jag skulle ju bara på bio. Hehe… Men redan på måndagen kände jag mig sämre igen. Vilade igenom halva dagen och kände mig bättre framåt kvällen men var hemma igår för säkerhetsskull. Idag känner jag mig som sagt mycket bättre. Känner av lite förkylning men inte mer än så. Så skönt!

Och bion då? Mmm….! Ja, det var Fifty Shades of Grey jag såg. Denna omtalade bok och numera film. Det är väldigt länge sen jag läste dessa böcker och jag har inget minne av att jag reagerade nämnvärt på innehållet negativt. Men som Marie-Louise och jag kom fram till, det handlar nog mycket om vad man är för person och vad man har med sig i ryggen. Alla gillar olika och alla kan inte gilla Mr Grey. Jag själv gillar Søren från The Original Sinners mycket bättre. Eller Mr Cross från Crossfire-serien…  Så, där fick ni lite boktips med. Och för att återkomma till Fifty Shades, nej jag ser inte övergrepp eller annat negativt. Filmen är hmmm, en sensuell drama skulle jag nog kalla det. Har faktiskt inte kollat vad den är i gör genre. Men jag rekommenderar den. Och man behöver inte vara rädd att det ska vara en porrfilm. Det är sex men inte porr. Min åsikt!

Nu ska jag sätta igång och vara lite seriös i skolarbetet. Ha en bra dag!

Sura tanten åker tåg…

Det är inte ofta jag blir riktigt irriterad på hur folk beter sig på tåget. Den här gången blev jag det. Jag åker hem i med ett av dom första rusningstågen. Det är fullt nästan överallt och folk står upp lite varstans i vagnen.
Jag ser en fönsterplats. Bredvid där jag tänker sätta mig sitter en ung man och mittemot sitter en kvinna vars ålder jag skulle gissa är i 60-årsåldern. Hon har väskan på sätet bredvid sig, ena benet utsträckt mot sätet där jag tänker sätta mig.
När jag klämmer mig fram med tjock täckjacka och ryggsäck men ändå försöker göra mig så liten som möjligt slänger hon surt på mig över tidningskanten.
Det kommer en kvinna för att sätta sig på det lediga sätet. Surtanten suckar och blänger men tar surt bort sin väska. Så fort kvinnan gått åker väskan upp igen. En riktig surkärring.

Mensen – en självklarhet?

Igår kväll såg jag ett klipp från Nyhetsmorgon om mens. Det handlade om riklig mens, vad som räknas som rikligt och vad man kunde göra.
Det normala var att behöva använda en normaltjock binda ett par tre dagar för att sen klara sig med trosskydd. Oj! säger jag bara! Jag som har levt med nattbindor dygnet runt.
Sedan jag fick mens har jag haft forsränning varje månad. Minns hur jag blodade ner lakan och kläder i tonåren. Skaffade p-piller innan det var dags för sex bara för att minska mensen.
Jag har svårt att säga om mensen förändrats efter förlossningarna. Först provade jag med kopparspiralen. Det kändes som jag blödde mest hela tiden i perioder med den. Dessutom tålde jag den inte.
Sen Malin var bebis har jag en hormonspiral och den har nästan helt tagit bort mensen. Men jag är lite fundersam över hur jag blir i kroppen av den.
Jag har sista tiden funderat och kommit fram till att jag lika gärna skulle kunna ta ut spiralen och sterilisera mig istället. Jag ska inte föda fler barn. Det vet jag med säkerhet. Men…. Jag vill verkligen inte ha tillbaka mensen. Det är så skönt att knappt märka av den.
Jag har från fler och fler håll blivit tipsad om att bränna slemhinnorna. Jag har läst på lite och pratat med en vän som gjort det. Det lockar. Kanske det är nåt för mig. Jag ska ju ändå inte ha fler barn. Kanske skulle ta mig tid att ringa till gyn för mer rådgivning.

Helt ärligt!

Jag försökte ta en ny profilbild till Facebook på tåget till skolan. Gick så där. Jag såg mest bara dubbelhakan. Vikten är upp i en all time high vilket inte gör det lättare att vara positiv. Efter samtal med Fia, som inte alls såg den där hemska hakan, började jag fundera. Vad gillar jag med mig själv. Jag gillade ju trots allt det jag såg i portdörrens spegling.
Jag är en kvinna. Mitt i livet. En man och barn. Det gillar jag. I övrigt. Jag jag gillar annat med. Jag kan utan problem gå i läckra höga klackar. Det ger mig snygga ben. Jag har en väldigt snygg urringning. I alla fall i mitt tycke. Jag är positiv! För det mesta i alla fall. Och nu, i väldigt vuxen ålder, har jag äntligen hittat en stil jag gillar. Det om något är ju nåt positivt.
Så ja, ja må vara en riktig tjockis men det finns positiva saker med. Som mina supersnygga nya tights! 😉

Vinter, modigt och imponerande!

Det snöade hela helgen. Stora fina snöflingor. Men tyvärr gjorde plusgraderna att det bara blev blask av det. Typ två decimeter blask. Inte allt för skoj med det resultatet. Men när söndagen började gå mot sitt slut sjönk sakta sakta temperaturen och hamnade en bit under nollan. Samtidigt som det fortsatte snöa. Och det snöade hela gårdagen men även i natt. Så idag vaknade vi upp till en decimeter tjock snö. Så härligt!!! Det är verkligen vinter ute! Som jag njuter!!
Igår eftermiddag fick jag hämta Emilia tidigare från skolan. Hon hade en läkartid – för att kolla stämbanden. Min duktiga tjej! Först tittade läkare snabbt in i näsborrarna och i munnen. Ungefär som när man är förkyld. Men sen plockade han fram en konstig grej med en lång sladdliknande grej på. Den där sladdliknande grejen var fiberoptik. Flera decimeter lång. Den stoppades in i Emilias ena näsborre och sen ner i halsen. Jag hade inte kunnat vara så lugn som hon var. Jag var grymt imponerad av hur bra Emilia tog det. Det var ju ändå nåt som irriterade långt ner i halsen.
Idag hade hon nåt spännande att berätta i skolan. 🙂