Etikettarkiv: tankar

Frustration deluxe

Frustrationen som uppstår när man inte kan eller får använda sin högerhand är allt annat än rolig. Jag får inte lyfta alls med den men ska samtidigt använda fingrarna. Vilket går någorlunda bra. En stund. Minsta lilla jag tar i för mycket eller vinklar handen fel så gör det ont. Skriva går typ en mening. Skriva på datorn funkar en stund sen blir jag jättetrött i hela handen. Och ja, jag förstår att det ska vara så här. Det är ju bara några dagar sen operationen.
Men det är så jäkla frustrerande att inte kunna göra dom vardagliga sakerna. Handla blir ett projekt. Sopa golvet. Dammsuga har jag inte ens försökt fast det verkligen måste göras. Vika tvätt gör ont. Det provade jag i ren frustration i onsdags. Tömma/fylla diskmaskin och duka med en hand går väl an men tar lite mer tid. Laga mat går till viss del, men jag kan inte skära nåt. Det är en rörelse som gör ont.
Lägg sen till att jag inte hade hunnit rensa klart efter möbleringen av tjejernas rum. Bokhyllor och sängar som stått/står på fel plats. Allt som skulle ha burits ner till källaren. Källare som hade behövt få sig en omgång för att få plats med hyllorna och skapa bättre utrymmen. Jag hann inte. Och det är såååå frustrerande att inte kunna göra nåt nu. Att hela tiden vilja göra saker men inte kunna det.
Jag är inte vidare rolig att leva med just nu misstänker jag. Tålamodet är inte speciellt stort. Frustrationen tar över. Inte ens en vecka har gått och jag håller på bli galen. Jag vill ju bara få ordning här hemma i kaoset. Så jag kan slappna av. För jag kan inte slappna av i den här röran. Det kryper i hela kroppen på mig. Jag vill inte se alla dessa högar som ska ner till källaren. Om en vecka är det första advent och maken fyller år. Jag vill ha ordning hemma. Men det går liksom inte. Jag kan inte. Och jag är van vid att kunna göra det jag vill. Så om nån känner för att hjälpa mig att flytta om i källaren och bära ner det som ska dit är ni välkomna. Jag bjuder på fika! Säg bara till i god tid så jag hinner planera en tur till ica. Eller muta ett barn. Hahaha

En sån här kväll…

…Känns det lite extra svårt. Jag sitter på balkongen och lyssnar på syrsorna och anländande pendeltåg.  Dom kommer ju precis utanför nästan…  Då kan jag känna ångest över att vi släppte ett radhus med utsikt från en stor uteplats mot skogen…
…Vetskapen om att jag om en månad hade kunna haft tystnadsen som sällskap istället för ljudet av pendeltåg och motorväg gör mig lite låg…
Visst är det skönt att barnen och jag bara hade tre minuters gångväg hem från festen men samtidigt… Tänk om vi hade kunnat bjuda hem hela familjen på grillpartaj!!!
Yups, det känns surt och ledsamt idag även om beslutet är rätt. Det är nog tanken på att somliga andra blev så förvånade över vårt nej som gör det lite tyngre idag. För tänk,  vi kunde ha flyttat om en månad…

Tankar kring barn och Facebook

Lite mer funderingar här i bloggen…

Hur resonerar ni kring det här med Facebook och barn? Är det okej att göra så som vi har gjort, skapat egna facebookkonton till barnen trots att dom inte har åldern inne? Varför eller varför inte?

För vår del handlade det om att barnen (grabbarna) ville spela Farmville, precis som deras föräldrar. Tony och jag tyckte inte det var superskoj att dela med oss av våra spel hela tiden. Vi såg inget negativt i att barnen fick spela själva. Och samtidigt som dom spelade fick dom lära sig en massa engelska ord, då spelen är på engelska, och det handlade bland annat om att köpa frön och växter, att plantera dom för att sen skörda och sälja. Det var inte bara att leka utan dom fick tänka efter samtidigt. Även om dom inte förstod allt.

Numera, nästan två år senare, spelar dom inte Farmville längre men en massa andra spel. Vilket vi är medvetna om. Och nä, det är ju inte en massa nyttospel. Å andra sidan är det spel som maken och jag håller koll på. För lösenorden till grabbarnas facebook sköter vi och vi spelar en hel del av dessa spel själva. I övrigt använder dom Facebook till att chatta lite med klasskompisar och familj. För mig är det ett sätt att kunna hålla lite koll på vad barnen gör vid datorn. Jag vet ju själv hur Facebook fungerar till skillnad från en del av dom barnsiter som finns.

Hur gör ni andra som har barn på Facebook? Låter ni era barn se allt ni skriver själva? Har ni barnens kompisar på era Facebook? Och hur gör ni med sekretessinställningar? Är barnen privata eller synliga?

Ni som inte anser att det är okej med Facebook till barnen, använder ni Facebook mycket själva? Och är era barn stora eller små?

Resonerar ni likadant kring Instagram? Är det okej för barnen att ha Instagram? Skall kontot i så fall vara öppet för alla eller ska det vara låst? Här hemma har vi inte behövt fundera på Instagram ännu då telefonerna pojkarna har inte klarar av uppdateringskraven för det. Så vi får ta den frågan när det blir aktuellt. Men nä, jag kommer nog inte vara negativ till det. Men det kommer vara låsta konton och med krav på vad för slags bilder det är okej att posta.

Städhjälp – rätt eller fel?

En fundering så här på söndagen är den kring städhjälp.
Anna har skrivit en hel del kring hennes tankar om det. Jag var inne och läste och kommenterade. Både hos Anna och länkarna hon delade med sig av. Vad tycker ni? Är det okej att anlita städhjälp? Varför eller varför inte?

Jag har vänner som har anlitat städhjälp. Både regelbundet hemma och som flyttstädning. Jag ser inget konstigt i det. De som har anlitat hjälp regelbundet är inte hemma på dagen när hjälpen kommer. Och det handlar inte om människor som aldrig städar hemma själva. Jag vet att dessa personer gör det.

Nina skrev i sitt inlägg bland annat kommentaren ”Även med RUT-avdraget så kostar det att anlita städhjälp och de som redan har det knapert med störst behov av städhjälp, har inte råd.” Varför skulle det vara så att dom som har det mest knapert är dom som har störst behov av städhjälp? Jag förstår inte det resonemanget alls? Är det vår ekonomi som avgör om vi har behov av städhjälp?

Hon skrev också att vi borde röra på oss mer och att städningen är något bra att göra då. Visst är det alltid bra att röra på sig men helt ärligt, jag får mer motion av att kunna få en timme extra utomhus med mina barn…

Varför måste det vara negativt att ha städhjälp? Jag själv skulle få hjälp med något jag själv kanske känner att jag inte hinner med eller inte har lust med för att kunna lägga tiden på annat. För mig skulle det inte innebära att nån kommer och städar efter mig och min familj varje dag för den städningen hinner jag med. Men det där övriga, mer grovstädandet som oftast är det som görs i sista hand. Det som får stå undan för att vi ska hinna med läxläsning och kvällsaktiviteter. Det vore ganske skönt.

Jag tror inte heller barnen mår dåligt av det. Det kan inte vara värre än att det oftast är jag som städar här hemma, inte dom själva. Och inte ser jag det som nån negativ kvinnofälla för min egen del. Det är jag som är hemma mest så för mig är det en självklarhet att jag då drar det största lasset hemma. Det handlar om vilka värderingar vi ger barnen.

Jag ser det inte heller som någonting som enbart dom rika har råd med. Jag tror att fler än man tror har råd, men att det handlar om prioriteringar.Vi är ingen rik familj men skulle ha råd att prioritera oss detta med våra inkomster. Jag låter gärna en del av mina skattepengar gå till detta, då har jag ju faktiskt själv möjlighet att utnyttja det om jag vill. Hellre städhjälp än läxhjälp. Det kanske är bättre att välja städhjälpen och hjälpa barnen med läxor.

I mina ögon skapar detta arbeten. Och nä, det kanske inte är välbetalda arbeten men det är ändå arbeten. Jag vet inte, jag kanske ser annorlunda på det då jag själv inte har ett speciellt högbetalt jobb. Jag jobbar på McDonalds. Men det är ett jobb och det är absolut bättre än ingenting. Det största problemet är väl att folk ser det som ett skitjobb och ser ner på det. För mig är det inte bara en bra lön som höjer statusen på jobbet, det är folks inställning till det.

Nä, låt folk välja själva. Den här gången kanske det inte gynnar just dig men vem vet vad framtiden har med sig. Och hellre ett jobb än inget alls. Jag tänker hellre att nån annan kan få ett jobb än att jag lägger skatt på något jag kanske aldrig kommer att använda. I så fall finns det mycket annat jag stör mig mycket mer på, som att jag som inte har nån kunskap alls ska tvingas placera mina pensionspengar till exempel…

Fredag, recept och sill…

Yeay! Äntligen fredag. Härligt. Det innebär att veckan snart är slut och att nästa vecka närmar sig! Ja, jag längtar! Bara tanken på att få sätta upp julstjärnor och adventsljusstakar gör mig glad. Min hyacint har börjat slå ut och släpper ifrån sig en lätt julig doft och förstärker känslan av att det är nära.
Och så har jag börjat kika på lite recept. Det är ju alltid kul att prova nåt nytt. Oskar tyckte att vi skulle göra chokladsill i år. Tyvärr hittade jag inget recept. Det var lättare att hitta recept på honungssill förra året. Och den kommer i repris i år. Och så ska jag göra apelsinsillen igen. Och jag längtar efter mammas ryska sill… Tur att det inte är så lång tid kvar nu!
Har ni några favoritsillar?

Tankar om sorg. Eller nåt…

Skrev detta för en stund sen i en kommentar på facebook, om föreläsningen med Emma Jangestig –
Det var sorgligt, mäktigt, fint men Emma bjöd även på skratt.
Det kändes bra i själen att få höra henne själv berätta orden jag läst både i sociala medier och i boken. Och jag åker hem känslan av stor tacksamhet över det liv jag har.
Jag har vänner som har fått begrava sina barn. Tre gånger har jag varit i kyrkan och låtit blicken vila på en liten barnkista. Det är så otroligt sorgligt. Bland det allra värsta jag har varit med om.
Jag fick vara med och dela mina vänners sorg. Det går inte att förklara den känslan. Jag är glad att jag kanske har kunnat hjälpa dom på något litet vis samtidigt som det är så tungt att gå igenom något sådant. Och då har jag ändå bara gjort det vid sidan om. Hur starka är inte dessa människor som faktiskt tar sig genom förlusten av sitt eget barn. Sina egna barn.
På nåt sätt, efter att ha lyssnat på Emma Jangestig, kan jag tycka att det hon gick genom var värre. Hon fick inte reda på vad som hade hänt hennes barn från början… Eller nä, jag ska inte jämföra. Det är är lika hemskt oavsett. En förälder ska inte behöva förlora sitt barn.
I kväll är jag extra tacksam över det jag har. Mina fyra barn. Min man. Våra familjer. Det är lätt att ta allt sånt för givet. I dag stannar jag upp och är lite extra tacksam. Barnen ska få en extra puss innan jag somnar, min man en extra kram…

Är detta intressant?

Men jämna mellanrum dyker det upp löpsedlar som denna. Oftast riktade till orten tidningen säljs i. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit upplyst om vem som har det mest betalda jobbet, tjänar mest, bor bäst eller liknande här i Nynäshamn.

För min egen del tycker jag att det är totalt ointressant att veta vem i kommunen som tjänar mest. Vad har jag för nytta av den informationen? Är det för att jag som inte tjänar i närheten av dessa summor ska bli avundsjuk? Eller är det för att jag ska veta att man kan tjäna mycket mer än jag gör?

Vad tycker ni? Är det intressant med dessa artiklar? Varför i så fall?

Härliga dag och kväll

Jag har precis satt mig på balkongen. Har en nylånad bok, knallblå himmel, strålande solsken (innan solen hinner gå ner) och nästan 20 grader varmt. Njuter!!!
Har tillbringat dagen i båten med att packa upp och få ordning. Oskar var mitt härliga sällskap. Det gick mycket snabbare än jag räknat med att bli klar och blev bättre än förväntat.
Ett trevligt samtal på eftermiddagen fick mig att tänka annorlunda kring vissa saker och gör att saker och ting känns bättre än innan. Jag har tur som har så härliga människor i mitt liv!
Imorn väntar läkarbesök och sen ska jag handla och packa det sista. Och jag hoppas byggandet på husen är av det tystare slaget imorn för jag vill hinna sitta och läsa på balkongen en stund med. :-)

Sommartankar…

Tiden rusar iväg. Det går så fort! Känns som att jag inte hinner med. Att jag inte mår helt bra gör ju inte saken bättre. Nu kan jag dessutom lägga till en envis förkylning med hemsk hosta…
Jag har funderat en del. På somrar och midsommar. Hur jag firade som liten och hur mina barn får fira nu.
Jag har aldrig rest speciellt mycket. Har haft turen att få åka på två underbara resor med min mormor och morfar i tonåren.
När jag var riktigt liten var vi en del på Åland. Annars har vi varit mest på sjön. Likadant vid midsommar. Jag har trivts med det och hoppas mina barn gör det med.
Men samtidigt ser och hör jag hur ”alla” andra reser, både utomlands och här hemma i Sverige. Jag funderar då på om mina barn missar nånting. Borde dom också få uppleva sånt?
Och midsommar… Ska barnen bara få uppleva det som maken och jag har levt med i så många år eller borde vi prova på att fira midsommar på andra sätt med?
Är midsommar en familjehögtid eller en barnhögtid!?
Är det nånting som ni läsare tycker att man borde göra med sina barn? Utflykter eller resor?
Och hur firar ni midsommar? Är det viktigt med traditioner?

Vad är LYX?

Vad är LYX egentligen?

Är det att som mamma få tillbringa ett dygn med en massa andra mammor och bo på hotell?
Eller är det att få åka på kryssning och lära känna en massa andra mammor?

För mig är det faktiskt inte det. För mig är det bara något som är riktigt roligt – om jag har tur!

Lyx för mig är en sovmorgon utan att barnen stör innan jag fått vakna av mig själv! Eller att få umgås med min man, kanske äta middag på stan eller gå på bio, bara han och jag.

SuperLYX vore att få ta den där hotellnatten och dela den med min man! Ingen som stör, bara vi två på våra egna villkor…

Varför ligger så mycket fokus på just mammalyx? Papporna då? Eller föräldrarna? Det är ytterst sällan det finns event och trevligheter som riktar sig till båda föräldrarna? Hur kommer det sig?

I en värld där det skriks efter jämställdhet borde väl ändå papporna får vara med på våra bloggevent med? Och inte bara mammorna? Eller? Fast å andra sidan, på en del event stängs ju även kvinnor ute, för att dom inte är mammor. Måste man vara förälder jämt? Man kan väl vara en bra bloggare ändå?

Rätta mig om jag har fel i mina tankegångar… Och berätta vad som är lyx för dig! Och vet ni att det finns event och trevligheter som riktar sig till båda – tipsa mig!!!

*såg i efterhand att Bloggminglet 2012 tydligen är för både mammor och pappor…. Återstår att se hur mycket pappor det blir…

Tänder ett ljus…

Idag har jag tänt ljus.
Dels för att det är en sån väldigt grå morgon, men också för dom som har det svårt just nu. ♥
Mina tankar går till H.F, som kämpar för fullt just nu! ♥
Och hennes familj som också har det tufft med allt som händer!
Jag tänker mycket på er!
Idag går mina tankar också extra mycket till lilla Hailey som kämpar så tappert… ♥
Inne hos Beckah kan ni läsa mer om denna lilla söta prinsessa!

Ge ditt bidrag till forskning: http://www.barncancerfonden.se/8047 
Ett litet sms på 20:- kan hjälpa andra.