Etikettarkiv: surt

Snöfall, tillbaka till stenåldern och egen tid.

Gomorron i snöfallet. Det är i och för sig snart förmiddag. Klockan är halv nio och jag sitter på tåget till skolan. Utanför snöar det och ju längre norrut jah kommer desto mer blir det. Inga stora snöflingor men ändå en del. Lite mysigt. För även om jag börjat längre efter vår kunde det ju va kul för ungarna att få åka lite mer pulka och skridskor. Och hellre vinter nu än senare i vår.
Igår blev det mest en lat kväll. Bortsett från att jag trillade och stekte köttbullar på 1,5kg färs. Det tog sin lilla tid. Men det var det värt för oj vad gott det blev. :-) I övrigt gjorde jag inte mer än jag behövde. Var riktigt trött. Orkade inte ens läsa. Då är det illa. Hahaha!
Jag läste nynäsposten idag. Än en gång vill dom dra in en massa bussar i Nynäshamn. Snart är nog körkort ett måste för mig och att vi har två bilar. Jag undrar hur man tänker när man gör det svårare och svårare för folk att åka kommunalt. Det hänvisas till pendeltåget. Ett stort skämt. Det är ju inte direkt det mest pålitliga alternativet. När jag jobbade räknade jag alltid in en halvtimme extra för att vara säker på att hinna till jobb/dagis i tid. Och inte är det bättre nu. Den största skillnaden är att jag inte använder stämpelklocka längre… Nä, det är riktigt surt med alla indragna bussar. Jag undrar om dom som bestämmer skulle klara sig med att enbart åka kommunalt…
Nä, nu ska amjag sluta sura och läsa mig bok istället. Igår var jag så osmart och glömde den…

Inte min dag…

Jag tror inte det är riktigt min dag idag… Efter en gårdag som kändes en aning pissig på kvällen med ont och gnäll. Som ni ser på bilden… Så har inte denna dag startat så mycket bättre…

Jag vaknade före fem. Inte för att jag hade ont, utan för att jag var tokhungrig. Så där så att magen kändes helt tom. Det var så illa att jag inte kunde somna om. Inte kul alls. Och jag hade inte lust att äta frukost redan då, då hade jag ju velat ha lunch vid frukosttid ju… Så jag bet ihop.

Kom iväg till skolan. Tåget stannade för nån signal eller tågkö strax innan Älvsjö. Det gjorde att jag missade mitt anslutningståg. Precis. Sååå frustrerande. Det innebar att jag skulle komma att bli sen… Inte nog med det, tåget som jag fick ta istället var dessutom sent. Så lite sen blev mycket sen…

Men det slutade inte där… När jag kom ut från pendeltågsstationen och skulle ta rulltrappan upp till skolan stod alla tre stilla. Rulltrapporna i Flemingsberg är lååååånga. Alldeles för långa. Jag går gärna i långa trappor, men inte stillastående rulltrappor… Där och då kändes det verkligen som att någon försökte säga till mig att det inte var meningen att jag skulle ha åkt till skolan idag.

Det känns fortfarande så. Handen har börjat värka allt eftersom tiden går… Jag är toktrött på grund av den tidiga morgonen. Och jag är inte alls motiverad av att vara i skolan idag… Ångrar lite att jag faktiskt inte tog den där extra dagen hemma. Jaja, får se hur jag gör efter lunch…

Sura tanten åker tåg…

Det är inte ofta jag blir riktigt irriterad på hur folk beter sig på tåget. Den här gången blev jag det. Jag åker hem i med ett av dom första rusningstågen. Det är fullt nästan överallt och folk står upp lite varstans i vagnen.
Jag ser en fönsterplats. Bredvid där jag tänker sätta mig sitter en ung man och mittemot sitter en kvinna vars ålder jag skulle gissa är i 60-årsåldern. Hon har väskan på sätet bredvid sig, ena benet utsträckt mot sätet där jag tänker sätta mig.
När jag klämmer mig fram med tjock täckjacka och ryggsäck men ändå försöker göra mig så liten som möjligt slänger hon surt på mig över tidningskanten.
Det kommer en kvinna för att sätta sig på det lediga sätet. Surtanten suckar och blänger men tar surt bort sin väska. Så fort kvinnan gått åker väskan upp igen. En riktig surkärring.

Frustration på hög nivå

Idag är frustrationen på hög nivå. Det är ännu mer irriterande när det beror på bristande kommunikation.
Stressade iväg till skolan i morse för att sitta heldag och jobba med projektrapporten som ska vara klar på fredag. Jag placerade mig med datorn i skolan och började skriva i väntan på min grupp. Glömde bort tiden men tänkte inte mer på det just då. Hade hört innan att det var strul med bussarna på grund av snöfallet. Men när det inte dykt upp några andra efter närmare en timme började jag undra var dom var… Frågade via Facebook men inga svar. Vet fortfarande mer än jag gjorde i morse…
Lägg sen till extremt bristande och missvisande information från skolans håll. Angående hur den där rapporten ska skrivas. Sååååå irriterande. Lägg sen till att schemat inte uppdateras i tid. Vi får schema för hela dagar men information om att vi bara ska vara närvarande halva dagar. Ena halvan av klassen på förmiddagen, den andra på eftermiddagen. Men vilken grupp som ska vara närvarande när får vi inte reda på. För mig blir det ett stort problem dom dagar vi är schemalagda redan klockan åtta. Ska jag hinna till skolan i tid behöver jag ha hjälp att lämna barnen. Både förskola och fritids öppnar samtidigt som mitt tåg går. Det går liksom inte ihop sig. Så nu sitter jag här och väntar på att nån lärare ska få tummen ur och uppdatera tiderna så jag vet om vi alla ska upp i ottan och om jag måste kalla in barnvakten eller om vi får sovmorgon. Så jäkla frustrerande!
Men det dök upp en kul sak idag… Jag ska få gästblogga i en annan blogg. Nästa vecka kommer ni kunna läsa det inlägget. Jag uppdaterar om när och och var. ;-) Kul är det i alla fall!

En sån dag…

Vissa dagar önskar jag att jag inte gick upp ur sängen. Bara stannade och drog täcket över huvudet igen.
Vissa motgångar är jobbigare än andra att möta. Speciellt när inget duger. Och inte blir det bättre av felaktiga råd. Det blir merjobb. Gör om, gör rätt. Problemet är att hitta rätt.
Sova nu. Hoppas vakna på bättre humör. Stressklumpen va mitt ohärliga sällskap idag. Hoppas få slippa imorn. Sov gott.

Buttert…

Dagen började för tidigt och inte alls bra. Men det vände. Som tur var… Synd bara att jag skulle behöva bli på så dåligt humör först… Men den tidiga morgonen medförde att jag hann tvätta och hänga en tvätt. Gäller att se det positiva i allt. ;-)
Idag blir det skola hela långa dagen… Ett nytt grupparbete ska påbörjas. Den här gången handlar det om hälsa och vård ur en teknisk vinkel. Intressant…

Uppdatering röntgen och rektor kontaktad.

Uppdatering läkarbesök.
Röntgen gick smidigt. Fick komma in på en gång. Läkaren ringde på vägen dit och sa att han bytt ut sprutor med kortisonkur till tabletter. Så jag gick raka vägen  till apoteket efter röntgen och sen lyckades jag hinna i god tid till skolan.
Igår pluggade jag hemma. Sebastian va hemma sjuk och behövde ett besök på vårdcentralen för sin hosta. Han fick samma läkare som mig. Läkaren var snäll och uppdaterade mig med röntgensvaren. På vänster fot fanns ett par millimeter hälsporre. På höger fot var den 5 millimeter. En halv centimeter. Det är inte så lite det…
Jag ska äta tabletterna i tio dagar. Sen uppföljning. Är jag inte bättre då blir det sprutor.
Dessutom är det väl dags att jag tar tag i det där med skor, inlägg och mardrömmen – träna. Hahaha…
Idag har jag passat på att maila skolans rektor. Den här gången var det inga små frågor och kommentarer. Nu har jag tagit reda på fakta. Så blir det inga förändringar nu kommer datainspektionen blandas in… Fortsättning följer…

Inte på humör…

Om vi tar lite skit och piss och kombinerar med usch och blä så har vi dagens sinnesstämning. Inte blir det bättre av att det är kallt ute. Kommer vara ännu kallare ikväll när vi ska till brasan. Som vi inte kan muta barnen att skippa eftersom det är dom som ska vara fackelbärare och tända den. Det är scouterna som gör det.
Jag har en jäkla massa uppgifter som ska hinnas med innan veckan är slut men inte lika mycket tid.
Vad då, jag är väl aldrig bitter…?! Jaja… Det ska nog bli bra. Nån gång…

Jag saknar det inte!!

Ojojoj! Jag saknar inte att pendla i morgontrafiken! Jag behövde lämna en sak till maken, som jobbar på andra sidan stan. Så långt allt okej. Åka tåg är ju ändå lika med tid för att läsa i skolböckerna. Trodde jag. Halvvägs började det. Korta stopp på grund av tågkö. Efter tågbytet kom vi iväg innan vi blev stillastående. Sen mer krypåkande. Väl framme på centralen togs tåget ur trafik. När jag borde ha varit framme avgick tåget äntligen… kommer fram tio minuter sen. Inte mycket men ändå tillräckligt…
Hoppas det går bättre när jag åker åt andra hållet…
Så här trevligt hade jag imorse… Och ja, det gick bättre sen…

Det går bra nu…

Fotograf Andrea Jonsson

Dagen har försvunnit i ett rasande tempo… Maken rensar garderoben och det ger mig lite ångest. Jag skulle behöva göra samma sak. Jag har på tok för mycket kläder och alldeles för mycket som inte används alls… Får ta det nån gång i framtiden när jag har lite mer ork. ;)

Själv har jag suttit vid datorn nästan hela dagen. Två skolarbeten är i stort sett klara för inskickning imorn. Jag måste bara fundera och läsa igenom lite till. Men det känns toppen. Jag känner mig i fas. Nu är det bara en uppgift kvar att göra på kursen Svenska skrivande. Ett reportage med en intervju… Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska skriva om eller vem jag ska intervjua… Men det löser sig.. ;)

Mindre kul idag är att Malin snodde mina ringar imorse. Förlovnings- och vigselring. Båda låg på nattduksbordet under natten. Förlovningsringen, den mindre av dem, hittade jag på golvet under vardagsrumsbordet imorse. Vigselringen har jag fortfarande inte hittat.
Jag letade lite förut och passade på att sopa ut allt som gömde sig under soffan… (Varför glömmer vi alltid att städa där under?!) Jag hittade ingen ring. Men någonting helt annat som varit saknat sen flera månader tillbaka.. Oskars mobil! Men jag förstår inte hur vi har kunnat missa den innan för vi har verkligen letat under soffan… Ja, ja.. Nu är den hittad och han är så nöjd så! Nu hoppas jag bara att det inte kommer dröja lika lång tid att hitta min vigselring… Hittar jag den inte idag får jag nog skolka från skolarbetet imorn och leta igenom hela lägenheten…

Reklamationen blev en ny reklamation =(

Butter mutter!!! Yups, det är jag idag det! För det första kom det ingen snö som utlovat. Bara en sån sak liksom… Så himla deprimerande. När jag sen fixade frukost till barnen visade det sig att det var hål i den stora oboy-påsen som låg högt upp i skåpet. Med resultatet oboy över halva köket…

Men det slutade liksom inte där…
Härom veckan var jag och reklamerade min täckjacka hos Intersport i Nynäshamn (japps, den jag fick kämpa så för att hitta förra året). Efter tvätt, enligt råden i jackan, så har fodret flyttat på sig så bitvis fanns det inget alls. Kvinnan i butiken sa på en gång att det fanns tvättmedelsrester i fodret och frågade om jag hade använt pulvertvättmedel. Vilket jag har. Då sa hon att det skulle man inte för det fastnar i fodret och sköljs inte ur… Hon tog emot jackan för att skicka in den och skulle återkomma medbesked. Det här var på en onsdag så på lördagen när vi var där och köpte skor till ungarna frågade jag om jackan. Det var samma kvinna som jobbade då och hon bad om ursäkt för att det dröjt. Hon hade varit ledig och glömt meddela övrig personal. Hon skulle ta tag i det genast måndag morgon.

Ny vecka kom och jag väntade på samtal från butiken hur det gick med jackan. Speciellt som snöprognoserna började dyka upp… På fredagen gav jag upp. Jag och Malin var i närheten så jag gick in i butiken. Den här gången var den en man som jobbade. Han berättade än en gång att man inte skulle tvätta med pulvertvättmedel och jag kontrade med att jag som kund absolut inte kunde veta det då det inte stod i jackan eller hade meddelats vid köp. Han bad om ursäkt för att dom inte hade gjort något åt jackan ännu, han hade fått det på sin lott på måndagen men glömt och inte hunnit med under hela veckan. Men han skulle ta hem jackan och tvätta ur tvättmedelsresterna för att försöka få ordning på den och sen höra av sig. Och skulle han inte få ordning på jackan skulle jag få en ny.

På onsdagen ringer kvinnan och berättar att jackan har kommit tillbaka (från vad då, gubben skulle ju tvätta den själv!?!) och att det nu var mycket fluffigare men fortfarande luktade tvättmedel. Jag kunde hämta den eller få tillbaka 50% av priset. Jag ifrågasatte det då jag dels inte använt jackan i tolv månader (hallå, det är en tjock täckjacka!) och dels menar jag på att felet inte kan vara mitt då dom har brustit i sin information. Hon meddelade då att jackan fanns i butiken.

Efter att ha läst på lite om reklamering och konsumentköplagen åkte jag dit i morse igen. Beredd på strid. Hade kopior med mig på konsumentköplagen i fickan.
Det var en ung kille som stod i kassan när jag kom. Jag började med att prova jackan – och nä, den var inte bättre där fodret lossnat. Dock hade återpriset ändrats till att 40% skulle dras av istället för 50%. Jag ifrågasatte och den äldre mannen, chefen om jag förstod det rätt, hämtades.  Han säger att när jag var inne i butiken förra veckan så trodde han att jag hade lämnat in en jacka från nuvarande höst, inte en från förra året därav att jag inte skulle få en ny. Han lovade mig den nya medan han stod med kvittot i handen så det känns som en lam ursäkt… Jag sa som det var, att jackan inte var okej och att jag inte skulle nöja mig med att få tillbaka 60% av priset. Dom hade ju brustit i att meddela mig hur jackan skulle tvättas så felet uppstod i köptillfället. Och för 60% av priset skulle jag aldrig kunna köpa en likvärdig jacka. Som liten parantes kan läggas till att jag dessutom köpte jackan på rea så jag hade absolut inte kunnat köpa en likvärdig.

Mannen sa då att han skulle titta vilka jackor dom hade i butiken. Jag kikade jag med, jag kunde faktiskt till och med tänka mig att lägga lite till för en dyrare jacka om det var det som fanns. Precis som förra året fanns det nästan bara jackor i storlek från 36 till 40. Jag hade en 44. Inte lätt med andra ord. Han kilade in på lagret för att kolla storlekar och försvann en lång stund. Jag kikade vidare och funderade på om han passade på att ringa nåt samtal om den här krångliga kunden…
Till slut kom han med en likadan jacka men i storleken större. Jag provade den och den satt bra. Att det var en storlek större gjorde inget. Men jag upptäckte att den inte alls var likadan. Det var en helt annan modell vilket inte gjorde mig nånting. Eftersom jag hade så svårt att hitta rätt storlek förra året sa jag att den här var bra fast den inte var likadan som han sa. Och jag gillade den.

Kommer hem och plockar upp jackan ur påsen. Luvan dinglar i bak men det är ju inget konstigt, det är ju bara att sätta fast den igen. Så är det ju ofta med nya jackor, att luvan bara halvt sitter fast. Döm då av min förvåning när det inte går att sätta fast den!!!!
På kragen sitter det som en liten fick med kardborrband i som man ska kunna stoppa i änden på luvan i. Men på luvan satt inte den andra delen av kardborrbandet. På nån sida.

Besviken och frustrerad googlade jag för att kolla om jag kunde hitta nån information om hur jackan skulle se ut… Det gjorde jag inte. Däremot kunde jag konstatera att den inte var årets modell, inte förra årets men året innan det, 2011. Så jag misstänker att mannen i butiken hittade en jackan långt in i nån gömma, en äldre modell som av nån anledning inte sålts och tyckte att den passade att erbjuda mig och missade (ignorerade?!) att den inte var hel…

Så nu väntar ännu en tur till till affären… Suck!!!

Under veckan har jag dessutom varit kontakt med Intersports kundtjänst. En trevlig kille som höll med mig om att det nog inte kunde klassas som mitt fel när butiken meddelar att man inte ska tvätta med pulvertvättmedel först när det är för sent. Han berättade också att Intersport inte har något gemensamt kring hur reklamationer ska skötas, mer än det som står i konsumentköplagen. Så olika butiker kan välja att gå till väga helt olika i lika sitser… Så att ringa dit gav inte mer hjälp än att han sa att han tolkade konsumentköplagen som mig men att det inte var säkert att butiken skulle göra det…

Dessutom, jag undrar hur jackan mådde idag. Jag tvättade den innan den reklamerades. Sen hade han tvättat den tre gånger om jag förstod rätt. Och han sa att man skulle kunna tvätta ur den mer… Men vad händer med impregnering och kvalité i jackan då!?

Mobilens vara eller icke vara…

Som om inte slutet på gårdagen vore nog med allt strul med mobilen… Dagen idag började likadant… Och inte blev det bättre av att jag upptäckte att jag hade lyckats ändra så att inga bilder syntes i bloggen… Ganska snabbt kom jag på att jag hade ändrat i inställningarna på picasa men varje gång jag försökte ändra tillbaka hängde sig allt som hade med google och göra… Yeay! Eller inte… Till slut fick jag i alla fall till det…

Mobilen då? Nä, den är inte okej ännu… Lyckades tömma minneskortet i datorn och skulle sen formatera det i mobilen. Gick inte, nån kod behövdes. Skumt värre för när jag satte i kortet härom månaden valde jag ingen kod… Formaterade om i datorn och satte i kortet i mobilen och tänkte att det borde funka… Trodde jag… Fortfarande kunde jag inte ladda hem appar… Då gav jag upp. Klickade i att jag ville fabriksåterställa mobilen. Men nä, inte det heller… Ytterligare en kod jag saknar behövdes… Då började jag känna mig riktigt grinfärdig…

Efter en del googlade hittade vi hur man skulle kunna göra en total återställning av mobilen och jag har nu testat det… Eller, jag testar… För det är inte klart… En grön androidgubbe visas med uppmaningen att inte stänga av. Så mobilen får ligga där och göra så sitt så får vi se om jag lyckas få liv i den… Återstår att se om jag kommer vara kontaktbar senare…

Svikare i nöden…

För mig är det självklart att hoppa i både regnjacka och gummistövlar när det regnar ute. Vilket det gör idag… Så visst åkte mina rosiga gummistövlar på. Frågan är bara till vilken nytta för jag var en aning blöt när jag kom hem… Allt annat än kul. Nu får det bli jakt efter nya. Det vore skönt med såna fodrade som barnen har, för det är inte varmt om fötterna i ofodrade stövlar just nu…

Hyresvärden dricker champagne och jag får kliva i en sjö…

Sen i vintras har vi felanmält till Nynäshamnsbostäder att det är en stor grop i asfalten under hjulen på vår bil på parkeringen, på minst 5cm. Vi har dessutom i flera år felanmält att det blir en sjö utanför porten så fort det regnar. Jag har klagat och klagat… Man tröttnar liksom till slut. Parkeringen ska visst fixas innan vintern… Sades det för nån månad sen. Och utanför porten skulle det borras ett hål i asfalten var det sista jag hörde… Dom måste ju verkligen vara rädda om huset med, för det mår nog väldigt bra av alla dessa översvämningar…

dagens abc-sändning berättade dom om hur Nynäshamnsbostäder var på studieresa i Frankrike. För att titta på champagne. För 250 000kr. Inte konstigt att dom inte har råd att se till att asfalten är okej på gården. Jag hade nog inte reagerat lika starkt om jag visste att dom lagade det man felanmäler på en gång. Eller om dom hade besökt hyresbostäder i Frankrike. Men en champagneresa?! Nej tack! Se till att jag kommer in i porten utan att kliva i ens sjö istället!!!