Etikettarkiv: sorg

Stanna tiden!

Hjälp!!! Var tar tiden vägen?! Det går sjukt snabbt just nu och jag hinner inte med. Två veckor kvar i skolan. Två veckor kvar på komvux. Sen kommer jag att ha ett fullständigt slutbetyg på gymnasienivå. Känns både skönt och sorgligt att det snart är slut. Men förhoppningsvis väntar nya äventyr efter sommaren… :-)
Förutom att jag ska hinna plugga och ha lektion idag ska hemmet få sig en omgång.  Av nån anledning behövs det alltid på måndagar. ;-) Dessutom måste jag sätta mig och kolla alla kalendrar,  veckobrev och liknande. Jag har noll koll på vad som händer och vet samtidigt att det händer massor den närmaste tiden. Skolorna har en massa extra inplanerat,  både på skoltid och efter skoltid. Sen är det min skola. Träningar och scouter. Allt detta och mycket samtidigt som jag har sjukt mycket skolarbete.
Och jag ska på begravning med. För min farmor. Det var hon som gick bort förra veckan…
Jaja. En sak i taget. Frukost först!
Bilden skickade mamma från Grekland förra veckan. Jag ska drömma mig dit lite… ;-)

En tung dag…

Jag tror det gick bra på intervjun igår… Hoppas det! Men fortsätt ni att hålla tummarna. Det dröjer visst ett par veckor till innan svaret kommer…

På eftermiddagen var jag till läkaren. Det gick bra det med. En remiss för att få hjälp med ätande och vikt skall skickas. Känns läskigt och spännande på samma gång.

Efter läkarbesöket tog jag Sebastian med mig för skoshopping. Han behövde både gympaskor och stövlar. Dum som jag var köpte jag inga stövlar till mig… För idag ösregnade det på väg till dagis. Och jag svor faktiskt inte över vädret, jag svor över mina blöta fötter. Så snarast behöver ett par stövlar handlas…

På kvällen fick jag ett dödsbesked. Väldigt ledsamt. Vet inte om alla berörda har fått reda på det ännu så jag skriver inte vem det är nu… Men det gör mig otroligt ledsen.

Det lätta blev svårt…

Vigselringen hittades! Under mattan under vardagsrumsbordet. Ganska långt in. Hur ungen gjorde för att få ringen att hamna där har jag ingen aning. Men det är rent under mattan nu i alla fall. ;)

Idag sitter jag och skriver på sista uppgiften i svenskan. Min underbara vän Martina fick knuten att släppa med hennes förslag på ämne. Det blev ett tungt ämne, jag har valt att skriva om sorg kring ett barn som inte fick leva. Jag har skrivit massor och ändå känns det bara som om jag har ordbajsat utan att egentligen göra det. Den här gången kommer jag inte ha några problem att komma upp i miniantalet på orden. Jag kommer nog ha svårare att sluta innan jag når maxgränsen. Det blev ett ämne som berör lika mycket varje gång. Medan jag har letat fakta här under förmiddagen har jag hunnit fälla flera tårar. Fler kommer det bli. För än är inte intervjun skriven. Jag kände till slut att jag var tvungen att pausa en stund. Det är mycket tankar som vandrar i huvudet idag… Jag andas in, släpper ut luften och känner hur jag slappnar av. Det jag trodde skulle bli lätt att skriva om, även om jag förstod att det skulle bli sorgligt, är tuffare än jag hade förväntat mig…

Nä, nu ska jag ta och packa väskan. Ett litet återbesök hos läkaren väntar innan skolan. Man ska visst ta tag i saker och ting när det knasar… Så nu gör jag det. I alla fall en liten bit… Och ikväll ska jag krama om mina barn lite extra!

Annorlunda är lika bra som "normal"!

Idag delade en av mina vänner en länk på facebook till en blogg. Det är en mamma som skriver om hur deras grannar inte accepterar deras sexåriga son med Downs syndrom. Jag blev riktigt upprörd när jag läste inlägget.
Jag kände också att jag är så glad att våra barn får växa upp och lära sig att annorlunda inte är annat än inte likadan som dom själva. Att downs symdrom och andra handikapp inte är läskiga, farliga eller hemska.
Vi har turen att ha särskola i Oskar och Emilias skola. Dom möter särskolebarnen varje dag. Dessutom har skolan lektioner tillsammans, särskola och ”vanliga” klasser. Så bra! (Även om det kunde ha varit bättre!)
Vi har också turen att känna en härlig downsprinsessa. Hon är numera 9 år gammal, lika gammal som Oskar, och världens härligaste. Grabbarna och Emilia har gått på dagis tillsammans med henne. Mina barn såg inte att hon var annorlunda. Dom trodde hon var yngre men inte annorlunda. Det kom senare. Men aldrig på något som helst negativt sätt. För hon är ju ändå samma tjej hon var innan dom kom på att något var annorlunda.
Jag önskar att alla barn, och vuxna, fick växa upp och lära sig att annorlunda inte är negativt. Tvärtom! Och jag hoppas verkligen att dessa grannar kommer underfund med det! Istället för att vara rädd och känna obehag är det bättre att lära känna och ta reda på fakta!

Sorgsen…

Jag känner mig ledsen. En av mina bästa vänner, trodde jag i alla fall, har hux flux slutat svara mig… Bara så där, utan anledning. Jag kan i alla fall inte komma på något jag kan ha gjort eller sagt. Jag möts bara av tystnad sen en vecka tillbaka. Det känns riktigt tråkigt. Jag hoppas det är nåt som går över för jag vill verkligen behålla den här vännen…

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Vägskälet… Vi blev erbjudna en större lägenhet. En radhuslägenhet. En stor fyra! Men den låg i ett område vi inte var säkra på om vi ville bo i. Jag åkte och tittade. Med resultatet att jag kunde tänka mig att bo i den lägenheten.
Vi har diskuterat och diskuterat. Velat fram och tillbaka. Bett om råd från andra med. Varit vakna halva natten…
Det slutade med att vi valde bort radhuset. Efter många timmars pratande var det något som fick oss att välja bort det. Med sorg i hjärtat tackade jag nej. Det var inte vår tur den här gången…

Tankar om sorg. Eller nåt…

Skrev detta för en stund sen i en kommentar på facebook, om föreläsningen med Emma Jangestig –
Det var sorgligt, mäktigt, fint men Emma bjöd även på skratt.
Det kändes bra i själen att få höra henne själv berätta orden jag läst både i sociala medier och i boken. Och jag åker hem känslan av stor tacksamhet över det liv jag har.
Jag har vänner som har fått begrava sina barn. Tre gånger har jag varit i kyrkan och låtit blicken vila på en liten barnkista. Det är så otroligt sorgligt. Bland det allra värsta jag har varit med om.
Jag fick vara med och dela mina vänners sorg. Det går inte att förklara den känslan. Jag är glad att jag kanske har kunnat hjälpa dom på något litet vis samtidigt som det är så tungt att gå igenom något sådant. Och då har jag ändå bara gjort det vid sidan om. Hur starka är inte dessa människor som faktiskt tar sig genom förlusten av sitt eget barn. Sina egna barn.
På nåt sätt, efter att ha lyssnat på Emma Jangestig, kan jag tycka att det hon gick genom var värre. Hon fick inte reda på vad som hade hänt hennes barn från början… Eller nä, jag ska inte jämföra. Det är är lika hemskt oavsett. En förälder ska inte behöva förlora sitt barn.
I kväll är jag extra tacksam över det jag har. Mina fyra barn. Min man. Våra familjer. Det är lätt att ta allt sånt för givet. I dag stannar jag upp och är lite extra tacksam. Barnen ska få en extra puss innan jag somnar, min man en extra kram…

Slut och början…

En lång men fin dag går mot sitt slut.
Begravningen var jättefin och trots den sorgliga anledningen till att vi träffades var det kul att träffa en massa släktingar…
Väl hemma igen bjöd maken på en god middag och därefter gav jag mig på den roliga uppgiften att få barnen att städa. Och jodå, många gnäll senare var det klart…
Nu sitter jag halvt död i soffan. Borde gå och sova. Det är en stor dag imorn. Sebastian ska börja på nytt fritids i ny skola.

Både glädje och sorg…

Tänk, när vädret var lite sämre förra veckan, då tjatades det om hösten. Nu när det är strålande solsken och varmt ute så är det nästan ingen som säger nåt alls om vädret… Jag njuter i alla fall för fullt!!!
Igår var det så härligt när jag skulle hämta på dagis att det nog tog en halvtimme innan vi kom därifrån. Det är så skönt när vi inte behöver stressa hem.
Jag hoppas att det fina vädret håller i sig idag med. Min moster begravs idag. Kommer bli tungt. Jag åker dit med mamma och pappa. Även fast jag inte träffade henne så ofta så känns det fortfarande konstigt att hon inte finns längre… <3

Sista morgonen…

Igår bestämde jg mig för att idag blir sista dagen här ute… Det känns skönt och sorgligt på samma gång. Visst hade jag kunnat stanna veckan ut men det tar på krafterna att vara ensam med barnen…
Dessutom har jag en massa andra tankar som far runt hela tiden. En del av dom väldigt tunga. Känns skönare att ta dom på hemmaplan…
Jag måste dessutom tydligen ta strid mot försäkringskassan och det är lättare hemma än från mobilen med dålig mottagning…
Finns ju positiva saker med att åka hem med. Träffa vänner tex. Och ge sig ut på skolboksjakt… Fatta att om tre veckor går jag i skolan igen!!! Känns helt sjukt. Men skoj!!
Nä, fixa lite frukost nu så jag hinner packa ordning lite sen…

Glädje och sorg…

Sommaren kom tillbaka. Sol och värme även när solen är i moln.
Vi har kalasat och badat. Och idag har dessutom Sebastian, Oskar och Emilia provat på att åka vattenscooter. Jubel och stor lycka!!!
Lite sorg också. Min moster gick bort i natt. Efter en tids sjukdom är hon nu fri från sina smärtor. Mina tankar går till familjen idag. <3 Vila i frid moster H. <3

En tung dag…

Det är en lång tung dag idag…
Tjejerna är hemma från dagis då personalen har planeringsdag och jodå, vi har haft en ganska bra dag. Men det tar på krafterna, krafter jag inte har så mycket av.
På förmiddagen var vi först upp till dagis för att hämta Emilias gummistövlar. Vi hade tur att personalen var där på förmiddagen så Emilia slapp gå och vara blöt hela helgen.
Därefter åkte vi ner till Nynäs för att handla lite. Det gick super och tjejerna skötte sig jättebra.
Men allt eftersom dagen har gått har helgmonstren börjat visa sig mer och mer. Grabbarna kom hem och hade även dom träffats av helgmonster… Så passande eftersom mitt tålamod samtidigt är nästan noll. Lägg på en tvååring som tar av sig blöjan hela tiden..
Mitt upp i allt detta har jag dessutom fått ett väldigt jobbigt besked om en närstående person. Mina tankar går till hela familjen och det gör mig så ledsen att höra hur det är… Jag önskar jag kunde göra nåt för att förändra…
Alla ni andra, krama om era nära kära lite extra! Ta vara på varje dag!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥

En bättre dag!

Situationen igår har rett ut sig. Och det var faktiskt inte inbillning från mitt håll vilket kändes bra även om hela situationen var trist. Viktigast är i alla fall att det känns bra idag!
Idag har tjejerna varit på dagis medan jag och grabbarna åkte hem till Sebastians klasskompis. Lillebror i familjen är ett år yngre än Oskar och alla fyra grabbar har haft jättekul idag medan jag och mamman fick en härlig fikastund med en massa glada skratt.
Det är så kul när man hittar en människa man känner att man klickar med och att man gärna vill umgås mer. Precis så är det här. Dom har dessutom en lillasyster som är året yngre än Emilia så jag kan tänka mig att även dom kommer gå bra ihop. Och roligt är dessutom att dom bor så pass när att grabbarna kan ta sig dig själva för att leka.
Lite trist bara när dagen blir så där riktigt bra och kvällen blir raka motsatsen… Nu vet jag i alla fall varför vi inte hade några helgmonster på besök – dom kom nu! Men, men… Bara att bita ihop och ta nya tag!
Hoppas ni andra har det bra! Mina tankar går till alla underbara personer i min omgivning som på ett eller annat sätt har det jobbigt i sina liv!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

En sån där dag….

Vi har haft en riktigt bra påsk. Inte allt för många monster på besök trots att ungarna varit sockerspeedade mest hela tiden. Eller det kanske är just därför. Konstant godisintag gjorde gladare ungar. ;o)

Påskaftonen tillbringade vi hemma hos mina föräldrar. Målade ägg och roligast hade nog Malin. Och vi andra åt henne. Hon tappade sitt ägg konstant i bordet så det var mer sprickor än skal när det var dags att äta. Men kul var det!

Vi åt massor av god mat. Varje år funderar jag på samma sak – varför gör man en kallrättssittning och en varmrättssittning? Det måste ju vara smartare att servera allt samtidigt. Då minskar man risken för överätning. Nu äter man (jag) massor av sill, lax och ägg och är ju redan mätt när det varma serveras… Nån gång kanske jag lär mig… ;o)

I går var jag hemma med barnen medan maken hjälpte sin pappa ett par timmar. Jag fick fortsätta dras med min hemska huvudvärk hela dagen igår med och inte ens en dos med både alvedon och ipren hjälpte nämnvärt…

Även idag är huvudvärken här men faktiskt bara lite lätt! Men fortsätter det i veckan får jag nog kontakta en läkare. Nu är det inte roligt längre…

Idag är jag på lite bittert humör. Vet inte om det är jag som förstorat upp nånting till nåt det inte är eller om det faktiskt är så som jag tycker. Oavsett vilket gjorde det som hände att jag inte kände mig riktigt rätt behandlad. Men det är väl sånt livet är ibland. Bara att bita ihop och gå vidare… Med tanke på vad som hänt människor i min omgivning sista tiden är det egentligen ganska patetiskt av mig att gnälla.
Vill inte gå in närmre på vad som hände mig eller personerna i min omgivning, av respekt för alla andra inblandade men behövde ändå få skriva av mig lite…

En mardrömsresa och en väldans massa babbel

Hmm… Har massor att bubbla ur mig men vet inte riktigt var jag ska börja…
Är väl lika bra att börja i den ordning saker och ting varit. ;o)

Så, i går morse när jag lämnade Emilia på dagis hade vi lite tid över innan hennes samling så Emilia fick visa runt Malin på dagis och inne på den avdelning Malin ska börja sen. Väldigt spännande, i alla fall för Malin. Och lite för mig som fick se hennes reaktioner. :o)

Efter att vi hade pussat hej då till Emilia valde vi att gå ut vägen via lilla gården för att inte uppröra Emilia med att visa oss i fönstren (det var en jobbig lämning…) och inne på den gården var hennes blivande kompisar. Jag stannade till lite och pratade lite mer personalen och då ville Malin ner och leka, vilket hon fick. Stor lycka! Att det dessutom fanns en massa vattenpölar att leka i, alldeles utan att nån sa något eller stoppade, var ju super! :o)

Vi tillbringade sen några lugna timmar hemma innan jag, Malin, Emilia och Oskar packade ihop oss och åkte hem till Andrea och co! Vi bjöds på en supersmaskig kyckling och fetalasagne och en väldans massa härligt sällskap!!!!
Psst Andrea, kräftor? Snart? ;o)

Och eftersom vi envisas med att bo eoner mil från varandra så hann klockan bli en bit efter sängdags innan vi var hemma och när vi klev av bussen i Ösmo konstaterade Oskar och Emilia att det var stjäror på himlen. Emilia hade så små söta kommentarer om stjärnorna. Det märks att hon inte är lika van att se dom. Sötnosan.

Tony och Sebastian? Jo, dom var hemma för Sebastian fick besök av sin kompisar som flyttade i väg långt norr om Uppsala i somras. Stor lycka!

Imorse var det en bunt ungar som var lite morgontrötta men faktiskt fick vi en trevlig kväll nu trots det!!! Och dagen hade med gått bra. Grabbarna har fotograferats idag och igår i skolan och jag är såååå nyfiken på resultaten!

Själv har jag varit på begravning idag. Tungt. Det är en människa som inte stått mig jättenära men som varit en del av mina somrar så långt tillbaka jag kan minnas och som somnat in allt för tidigt!

I strålande solsken fick vi säga ett sista hej då!
Riktigt känslosamt det detta inte var det första dödsfallet i denna familj…

I kväll har vi ätit en god tacomiddag med gott vin till! Och vet ni hur svårt det är för mig att låta bli att fortsätta äta den goda tacomaten när magen är mätt?? Magen var mer än mätt och huvudet skrek MEEEER!!!! Skum känsla måste jag säga!!! Men jag klarade det nästan! *stolt*
Tröstade mig med lite vin i stället. ;o)

Bilder lånade hos fnulan.se
Avslutar med att länka till härliga Malin och deras hemska resa med Ving! Ni som har läst aftonbladet idag kan inte ha missat det, hur dom blev snuvade på sin resa…
Det utlovades ett paradis men verkligenheten var raka motsatsen!!! Så hemskt!!!

Jag hoppas Ving betalar tillbaka till alla dessa drabbade så dom får en chans att uppleva sina paradis!!!