Etikettarkiv: ont

Jäkla gummistövlar

Åh vad bra att det regnsde för fullt igår eftermiddag när jag skulle åka med Malin till BVC… Det innebar att jag behövde dra på mig gummistövlarna. Som är allt annat än fotriktiga. Det straffar sig idag. Fötterna känns trötta och värker redan nu på morgonen…
Men jag biter ihop. För idag väntar en sushidejt med bästa Marie-Louise. Vi har kämpat länge för att få ihop en dag när vi båda kan så fötterna får vila en annan dag… ;-)
Och idag skiner solen igen så jag slipper gummistövlarna.

Fram och tillbaka..

Gårdagen blev bra. Jag kan numera säga att jag går på Södertörns högskola. Skumt. ;) Det var upprop och lite info bara igår och därefter valde jag att åka en snabbis till Handen. Tur var det för där hittade jag kjolen jag hade spanat in i rätt storlek. Yeay! Hann med en snabb lunch innan det var dags att åka hem. Plockade upp Emilia i skolan för ett besök hos logopeden.

Även kvällen fortsatte i ett. Först middag och sen iväg till skolan med ungarna. Sportsgear skulle komma och ha försäljning med handbollen. Tyvärr blev det inte så, så Emilia får fortsätta sin väskjakt. Jag och Oskar fortsatte därifrån till scouterna. Äntligen kan han kombinera scouter och handboll igen.

Idag är fötter och ben allt annat än sams med mig. Det var en pina bara att gå fram och tillbaka till dagis. Så dagens planer fick ställas in tyvärr… Ja, ja… Jag ska knåpa ihop en personlig almanacka till familjen istället. Yeay! Och så ska jag kika på datorer. Synd att jag inte kan klämma och känna bara…

Domningar och ensam frukost

I natt vaknade jag, som så många gånger förr, med domnade händer. Speciellt långfingret känns så där extremt bortdomnat. Jag fick röra och skaka på händerna länge den här gången och det kändes hela vägen ut i armarna. Jag har alltid tänkt att det beror på att jag somnat ovanpå armarna. I natt fick jag för mig att det kunde vara nåt annat som spökar…
Nu när jag vaknade googlade jag på karpaltunnelsyndrom. Oj! Det var ganska mycket som stämde in… Får bli ett samtal till vårdcentralen nästa vecka.
Nä, om jag skulle kliva upp… Bloggar från sängen. Alla andra sover. Blev ju sent igår. Så jag fixar mig nog lite frulle på balkongen. Lite lugn och ro i min ensamhet innan dagen drar igång…
Bild från igår :-)

Lite lätt deprimerande…

Jag kan inte direkt påstå att jag har vaknat på toppenhumör idag. Den gångna nattens ihållande snöfall, enligt SMHI, försvann. Vi var inte ens fått ett marktäckande lager. Så trist. Och ja, jag är så muppig att det drar ner mitt humör.
Jag har ont i min lilltå. Den är blå och svullen efter möte med träbenet på fotpallen igår kväll. Men det känns i alla fall bättre idag.
Sen är jag fortfarande grymt sur, irriterad och besviken över strulet med jackan igår. Varför dubbelkollade jag inte ordentligt i butiken?! Och hur i helvete tänkte gubben när han gav mig den?!  Det får lov att bli en tur dit idag igen för jag vill inte frysa längre. Det börjar bli tröttsamt att ta bussen dit bara. Det är ju inte så att bussarna går hela tiden heller. Jag fick senast igår stå och huttra i regn och blåst för att vänta in en buss hem. Tänk om jag hade bytt jackan på en gång… :-/
Jaja, det är inte bara skit. Idag ska vi fira Oskar, som fyller år nästa vecka. Ska bli trevligt. Det är julmarknad i Nynäshamn med. Får se om vi besöker den…

Måste orka lite till…

Efter regn i natt och i morse har vi fått en dag med strålande solsken och +7,7 grader ute. Synd bara att inte jag känner mig lika strålande. Jag misstänker att den förkylning som fick maken att däcka i flera dygn är vad som spökar för min del. Men jag har bara en lätt förkylning och istället en sprängande huvudvärk som inte vill ge med sig. Det är knappt så jag vill vrida på huvudet. Men jag proppar i mig Alvedon och hoppas på mildring i alla fall. För lektionen idag måste orkas med. Får däcka när jag kommer hem…

Experiment och skadad!

Idag har jag verkligen lyckats plugga. Det känns riktigt bra. Och det slutade med att jag gjorde om labben för att verkligen hänga med i det jag skrev om. Det roliga var att jag fick bättre resultat nu än i fredags. :-)
När ungarna kommit hem, och alla tre herrar gett sig av på äventyr,  plockade jag ordning i köket och fixade disken. I diskhon stod en havregrynskartong som jag stoppade ner skräp i.  Det blev överfullt så jag stoppade ner handen för att trycka till.  AAJJJ!!! Jag glömde bort att jag hade stoppat ner locket till en konservburk. Det blev ett rejält skärsår i handen…

Träningsvärk deluxe, saknad sovmorgon och mammahjälp.

Igår kväll skrev jag statusen ”Jag saknar den tiden när fredag betydde sovmorgon dagen efter” på facebook. Idag väcktes jag klockan fem. Jag har fått slumra om lite fram till sju men jag känner mig allt annat än pigg nu. Ögonen går i kors.
Lägg sen till att jag var vaknat med en hemsk träningsvärk. Vaderna värker, höfterna värker,  skinkorna värker, höfterna värker, skuldrorna värker, axlarna värker. Ja, typ hela kroppen värker. Men det var kul att träna igår, även om sista tio minuterna på träningscykeln gick allt annat än lätt. ;-)
Nä, jag ska väl släpa mig ur sängen nu. Tony har åkt för länge sen. Båten ska torrsättas idag. Jag hoppas kunna lura hit min mamma så hon kan lära mig att göra spätzle. Mums!!!

Hösten är här

Till slut har även jag gått mer på att hösten är här. Mina ben började klaga lite på kylan i tights. Så nu har benvärmarna fått åka fram. Emilia blev jättelycklig när även hon fick ett par att dra på sig idag. På henne räcker dom upp till låren som hon behövde inte frysa alls. ;-)
Nu är jag på väg till sjukgymnasten. Får se vad hon säger sen…

En lång härlig dag!

Efter morgonens pressvisning på F12 (ett eget inlägg kommer) åkte jag hem. Skulle ha satt mig med skolböckerna men började städa istället. Kändes ju bra att få det gjort.
Hämtade hem barnen lite tidigare. Det märks att dom gick tidigare imorse, dom är trötta nu i kväll. Emilia orkar knappt med på handbollen och tappar snabbt koncentrationen.
Det får bli ännu en lugn kväll hemma. Även imorn bitti blir det lite tidigare lämning. Men den här gången ska jag inte iväg på event utan till sjukgymnasten. Det är dags att få ordning på den värkande kroppen…

En liten operation…


Bilden är tagen för två veckor sedan, när såret var nytt.

Härom helgen kom Malin springandes med blodet rinnandes under foten. Nånstans i vardagsrummet hade hon klivit på något och fått ett litet skärsår. Det var dessutom rött en bit runt såret. Vi plåstrade om det i början men sen skippade hon plåster. Vi tänkte inte så mycket mer på det sen, så som det brukar bli med barnens alla sår. Häromdagen kikade jag på foten och såg att det röda området nu istället var mer svullet. Och i samband med det började Malin säga att det gjorde ont när hon kom upp på morgonen. Men lagom till alla morgonbestyr varit avklarade hade både hon och jag glömt bort det igen.

I morse sa hon igen att det gjorde ont och det syntes att det verkligen gjorde ont. Jag lämnade henne på dagis med löfte från personalen att dom skulle ringa hem henne om det blev värre (jag hade en av veckans två lektioner) och kontaktade sen vårdcentralen. Vi fick en tid klockan två och gick dit. Då visade inte Malin att det gjorde ont alls, utan skuttade fram så snällt bredvid mig.

Läkaren fick klämma och känna utan att Malin sa något även om hon ryckte till mellan varven. Misstanke om att det sitter något i foten gjorde att vi blev skickade till röntgen för att kontrollera för att sen ta oss vidare till Astrid Lindgrens barnsjukhus imorgon. Röntgen visade på ett ca 2 mm stort föremål av glasliknande karaktär.

Så i morgon åker vi iväg, jag och Malin. Hon ska få nån lätt sövning (säger man så?!) så att dom kan öppna upp foten och ta ut det som sitter där inne och irriterar. I skrivande stund tror jag att det är jag som lider mest. Jag har inga problem att springa hos läkaren med barnen, se när dom tar blodprover och liknande. Men det här är en helt ny situation… Det känns lite läskigt. Mycket läskigt!

Att ta det lugnt…

Det är inte min starka sida. Inte när det är kaos hemma. Så jo, visst satt jag en sväng i soffan. Kollade lite facebook. Och när Obama landade pausade jag. Annars har jag mest röjt igenom det värsta i ungarnas rum. Det ska dammsugas ikväll sen kan jag vara hemma hela dagarna utan att ha stängda dörrar. Det blir så mörkt och trist då.
Nackspärren är kvar men inte lika intensiv.  Annars hade jag nog inte orkat plocka så mycket.
Nu är jag på väg till skolan. Ska bli intressant att se vad denna lektion ska ge. Det är dags för veckans information och kommunikation. Sist var det Powerpoint men om jag minns rätt är jag klar med den… jaja. Det blir nog bra. Och lätta betyg. ;-)

Nackspärr, sommar och president.

Idag är en sån dag när jag är tacksam för mina många egna studietimmar hemma. Jag har fått nackspärr men eftersom jag kan plugga hemifrån värmde jag vetekudden och satte mig till rätta i soffan. Doktor Glas får göra mig sällskap. Känns som en bra förmiddag.
Fast egentligen borde jag gå ut och njuta av det vackra sensommarvädret. Efter en sval natt har det lovats över 20 grader varmt. Och inte bara idag utan flera dagar framåt. Så underbart härligt! För även om nätter och mornar är svala, till och med så att det puffar lite om andedräkten,  så är det sommar. Njut!
Medan jag sitter här hemma kan jag ju passa på att följa med i nyheterna om president Obama. Det är lite fascinerande att se att folk faktiskt har struntat i bilen idag. Till skillnad mot under snöovädren när man inte alls lyssnade… ;-)

Ajajaj!

Gomorron! Idag känner jag inte riktigt för att gå upp ur sängen. Blåsorna från lördagens dansande i dlm orangea skönheterna, som sitter under nästan varje tå på fötterna, gör ont. Väldigt ont. Idag känns dom alldeles stela. Ajajaj…. Får nog gå i foppatofflor idag.  ;-)

Stackars mig!

Natten kändes lång och samtidigt för kort. Den allra värsta värken har gett med sig. Istället vätskar det sig ganska bra i örat. Men hellre det än tokont.
Var till läkaren. Han såg inget konstigt med mina öron först. När jag efter en stund sa att jag kände hur det rann i öran kunde han se liiiite färgskillnad. Men det var inte bra att det vätskade sig. Övrig förkylning lät bra. Han avslutade med en tio dagars pencillinkur.
Nu ligger jag helt slut på soffan. Dels värker det lite lätt i örat, ringer i hela huvudet och jag har två lediga grabbar som inte tycker dom behöver visa nån respekt för sin stackars mamma….
Hoppas jag mår okej igen imorn, att det blir bättre med lite sömn.

Aj vad ont det gjorde!!!

Orken var minimal igår. Satt mest i soffan. Men det var ganska skönt att få ha en sån dag. Det jobbiga var bara locket i örat. Det kändes som att det gjorde att huvudet kändes fullt av vadd. Dessutom hördes tinnitusringandet hela tiden.
Ju längre kvällen gick desto mer kändes det som att locket i örat förändrades. Jag sa till Tony innan jag somnade att det kändes som början på en öroninflammation. 
Mycket riktigt. En timme senare vaknade jag av smärtan. Ajajaj! Stoppade i mig både alvedon och ipren och värmde vetekudden. Lyckades till slut somna, halvsittandes med örat på vetekudden. Allt jag önskade just då var att trumhinnan skulle gå sönder så värken kunde mildras.
Jag vaknade igen vid fem. Har inte riktigt lika ont längre. Å andra sidan är kroppen full av ipren och alvedon nu. Tony värmde vetekudden åt mig igen så jag borde försöka somna om. Ringandet i örat, och hela huvudet,  i kombination med en massa knäppande i örat gör det en aning svårt. Fast knäppandet är lite skönt på samma gång. Med jämna mellanrum får det trycket i örat att släppa…