Etikettarkiv: mående

Tankar från botten

Vissa dagar är helt klart bättre än andra. Det här är inte en av dom. Idag är en sån dag jag önskar att jag inte hade behövt kliva ur sängen. Hade velat vända mig om och somna om. Förtränga allt. Men det går inte. Kunde inte stjäla till mig några extra timmar. Kände att jag behövde gå på dagens lektioner. Eller jag vill det. Det är intressant. Men jag vill samtidigt va hemma. Moment 22.
Den inre stressen, den som är svårast att göra nåt åt, är den som är värst. Jag försöker verkligen att stressa ner, att göra det jag mår bra av. Det lyckas ändå inte.
Inte blir det bättre av att det, stressen, triggar igång kräkångesten. Kräkfobi känns som fel ord. Det är mer en ångest. Efter några månader utan problem alls registrerar jag hur folk låter och beter sig på tåget. Nån kanske ser extra sjuk ut, sväljer konstigt. Nån hostar och hostar och tänk, hen kanske tänker kräkas. Eller är prasslar nån med en tom påse, är det en kräkpåse?
Jag hör själv hur sjukt det låter. Jag vet att det är sjukt. Men det går inte att stoppa.
Lägg till att det har börjat störa min nattsömn. Somnar jag sent har jag självklart fått för lite sömn. Somnar jag i tid eller tidigt kan jag vakna sjuttioelva gånger. Förra veckan vaknade jag en timme tidigare än klockan flera dagar.
Det känns som jag befinner mig i en spiral som snurrar snabbare och snabbare. Blir smalare och smalare. Inget slut… bara snabbare och snabbare…

Jag erkänner och lite bottenkänning igen…

Okej då. Det är väl dags att jag erkänner att det finns nåt jag stör mig på med den här årstiden. Här mitt emellan sommar och höst.
Jag tycker det är jobbigt med temperaturskillnaderna mellan morgon och eftermiddag. När jag ska lämna tjejerna och åka iväg till skolan är det svalt. Vissa morgnar kallt med bara några plusgrader. Då kan till och med jag sätta på mig höstjackan. Men bara några timmar senare kan det vara så varmt stt det är bara armar som gäller. Då kan jag tycka att det är frustrerande! Men bortsett från det så tycker jag att sensommarens övergång i höst är riktigt härlig. Idag, den andra oktober, ska det bli arton grader ute. Det finns inte så mycket att klaga på då…
Det är bara synd att jag inte känner mig riktigt lika nöjd i övrigt. Skolan har kommit igång ordentligt, barnens aktiviteter likaså. Vi har hunnit med att tömma båten och förberett den för upptagning. Kalas för en nybliven trettonåring. Tiden swishar fram och det känns inte som jag hinner med. Stressen river i hela kroppen.
Från att ha känt mig riktigt nöjd med tillvaron till att vakna flera gånger per natt och sen alldeles för tidigt på morgonen. Samtidigt värker det i kroppen. Dels är det högerfoten som bara inte vill sluta göra ont. Men det är annat med. Mitt ben värker igen. Hade så för nåt år sen utan att hitta orsak till det. Men ont gör det. På kvällarna värker det från höften ner i foten och hela benet rycker av värken. Kan va stressen. Men jag vet inte. Kanske en nerv i kläm. Ingen aning. Måste komma ihåg att ta tag i det
Men det är lätt att bli van vid smärta, att bara fortsätta i samma mönster.
Jag känner att det tär på mig. Skolarbetet blir tyvärr lidande. Orken finns inte där. Kräkångesten (får bli ett eget uttryck) gör sig påmind på tåget igen. Det har varit lugnt ett tag. Sånt som borde vara roligt blit jobbigt. Och ja, jag vet att det bara är jag som kan förändra. Men det är svårt att bryta invanda mönster…
Men idag ska bli en bra dag. Solen strålar! Det ska bli varmt ute. Intressanta föreläsningar väntar. Jag får fokusera på det nu.

Att ta vara på det positiva.

Ibland behöver man att nån annan säger det där självklara till en. Idag handlade det om att pausa, att stanna upp och bara vara en stund mellan varven. Att hitta en stund för återhämtning utan att ha nånting som ligger och gnager i bakhuvudet. Jag kan vara dålig på det mellan varven… Är det bara jag eller är vi dåliga på att pausa och hämta andan?
Just idag har jag däremot gjort nåt för mig själv. Nåt jag mår bra av. Jag städade. Hahahah. Dom som känner mig vet vad jag tycker om att städa. Men alltså, efteråt, när det är klart. Då njuter jag!! Det är ju så härligt att bara vara när det är ordning och reda.
Hmm… Jag kanske skulle skaka liv i måndagslistan igen… Det var inte jag som skapade den men jag gillade att skriva min egen lista. En påminnelse om vad man blit glad av just nu. Nånting som kan va bra att tänka på när man har det tufft… Jag får fundera…
Idag är det lite tur att jag städade. Det är väldigt grått ute och det lockar inte till att sitta på balkongen och njuta. Får nog bli tända ljus inne ikväll. Bilden visar en kväll ute för ett par dagar sen. :-)

Hej Bloggen!

Det var länge sen det kom ett inlägg. Flera månader. Funderade ett tag på om jag ens skulle återuppta bloggandet. Men jag saknar det faktiskt. Lusten att skriva kommer tillbaka mer och mer. Vilket jag tar som nåt positivt.
I slutet av vårterminen, efter bland annat min sterilisering med efterföljande komplikationer, en massa stress så byggdes en stress och oro upp i kroppen som ledde till att jag bara mådde sämre och sämre. Det psykiska gjorde sig påmint även fysiskt. Orken gick till familjen och att må bättre. Det går upp och ner men är mest upp numera.
Just nu njuter vi av sol och värme för fullt, efter en sommar som varit ganska blöt. I köket tinar ett paket kräftor till i kväll. Solen gassar för fullt. Barnen väntar ned spänning på att deras kusin ska ploppa bebis. Det är dags vilken dag som helst nu. I övrigt är det väldigt mycket dag för dag just nu. Och det känns bra!

Kom ihåg!!!

Kom ihåg inför framtiden – ät inte den större lilla skålen med chips ensam i fortsättningen. Det ger störd nattsömn.
Ja, det är fortfarande en liten skål men den rymmer för mycket! Prova en liten frukostskål nästa gång om du vill sova gott!
Yups, så är det tydligen numera. Den skål chipsen hälldes i är inte så stor. Och det var mycket mindre i den än jag brukar äta. Men när man under 1,5 månad knappt har ätit chips och samtidigt ändrat på hela ätandet var det på tok för mycket. Så nu ligger jag här och har svårt att somna om…