Kategoriarkiv: klassen

Fullt ös, bästa besöket och sista dagen.

Idag var jag äntligen tillbaka på jobbet. Det blev fullt ös från början till slut. En av dagens mindre genomtänkta idéer var att springa mellan husen, för att ta mig till slöjden, i tofflor. Det blev lite fuktigt om tårna. Hahaha. Jag får helt klart skylla mig själv. Samtidigt, åh vad härligt det är med snön som kommit. Älskar det. Eleverna lekte för fullt i snön på varenda rast.

På onsdagar har jag den dag när jag far runt mest i skolans olika delar och dagen går sjukt snabbt. På gott och ont. Det är ju skönt att ser faktiskt flyter på bra men samtidigt hinner jag knappt prata med min mentorskollega över huvud taget. Fast jag hann få en kort paus på förmiddagen där jag hann spela lite Pokemon Go med åttorna och deras mentor. Dom andra kollegorna skrattar åt oss mellan varven men jag tänker att det är ett riktigt bra sätt att umgås med eleverna och att skapa relationer. Sen att vi i den här familjen är lite extra nördiga och spelar massor, det är en annan femma. Hahaha

Arbetsdagen avslutades väldigt bra. Jag fick besök. Emilia hade bad som sista lektion och istället för att ta tåget hem med klassen kom hon bort till mig. Min sista lektion satt hon med i klassrummet. Och medan vi jobbade med vårt tog hon fram läxorna och gjorde dom. Älskade unge!

Idag fick jag dessutom hämta hem Malin från fritids. Oftast blir hon hämtad av Emilia men hon var ju med mig. Så när jag och Emilia kom hem tog jag med hunden och gick och hämtade Malin. Vi fick en liten mysig stund och lite snöbollskrig med Pepsi.

Nu har jag lagt mig på sängen med Tony och Emilia, som tittar på Sveriges mästerkock. Jag jobbade undan en del ikväll så jag slipper göra nåt imorn. Då tänkte jag bara vara under kvällen. Malin snusar gott i sängen och killarna är på scouter. Jag är så glad att även Oskar har börjat. Kanske borde även jag hitta en roll hos scouterna, annat än som mamma… Resten av kvällen tänkte jag bara vara. Njuta av min sista dag som 40 år.

Så efterlängtat men ändå så svårt…

Det är ofta jag sitter med mobilen eller datorn och tänker att jag borde skriva ett blogginlägg. Flera gånger har jag öppnat appen och sen stängt igen den. Jag vet inte riktigt varför det är så svårt att ta tag i det. Det vill sig inte bara. Samtidigt vill jag så gärna skriva. Älskar att dokumentera på det här viset. Och att kunna gå tillbaka och titta på vad som hänt. Jag ska verkligen försöka ta mig i kragen den här gången och skriva oftare. Jag får hitta andra tillfällen när det passar bra att skriva. Förut skrev jag oftast på tåget men då åkte jag mer än tio minuter åt gången med.

Jag har ibland funderat på vad det var som gjorde att jag tappade lusten att skriva trots att jag ändå älskade att skriva i detta format. Jag skriver ju för min skull i första hand även om det är jättetrevligt med alla läsare. Tänk att nån vill läsa om mitt liv liksom. Hehe…. Så vad hände då…? Dels ändrades ju livet. Barnen blev större. Den bloggsvär som var förändrades och sen började jag jobba och så småningom plugga efter sista föräldraledigheten. Det hände en del privat med som var alldeles för privat att dela här. Det var en period när jag visste att det jag skrev i bloggen ifrågasattes också. Varför gjorde jag si eller så.

Men som sagt, det gäller att ta nya tag och komma in i det igen. Så nu sitter jag här. Först har jag slagits med bloggen då wordpress vägrade låta mig ändra bakgrund på det enkla sättet. Men jag fick till det och är så nöjd så nu. Tänkte att jag fram över ska hitta lite lust och framför allt tid att uppdatera headern med men det är inte akut. Det finns så mycket annat att lägga tiden på….

Den här terminen kommer tiden vara knapp. Dels jobbar jag som vanligt. Eller som vanligt. Jag är numera inte ensam mentor och lärare för min klass. Skolan har rekryterat två härliga lärare som fått ta över undervisningen i det mesta. Jag har engelskan kvar och mentorskapet. Plus en massa härliga resurstimmar i klassen. Det är en stor omställning. Jag trodde inte att det skulle vara så stor omställning att ha den mesta tiden som resurs igen. Men ungarna förtjänar det bästa och det får dom nu!

Men inte nog med det. Jag har valt att börja plugga. Jag hade svårt att somna sista kvällen på jullovet och surfade lite. Gick in på antagning.se för att kolla om det fanns nån vettig kurs att söka sent till för vårterminen. Tänkte att jag skulle mjukstarta lite. Trodde jag.
Jag sökte tre olika kurser i olika längd och omfattning. Och blev självklart bara antagen på den som var på heltid och med flest obligatoriska moment och lektioner. Så nu sitter jag här med heltidsjobb och heltidsstudier och funderar på hur jag ska få ihop det på bästa sätt… Det ska säkert lösa sig på nåt vis… Å andra sidan. Det kanske fanns en mening med att jag inte är ensam mentor längre. Då blir det lättare att kombinera jobb och studier.

Det blir visst ett långt inlägg det här… Finns massor med skrivande i fingrarna idag. Hahaha

Just idag, och igår, är jag hemma med en krasslig Malin. Imorgon är det dags att vara tillbaka på jobbet igen. Det ska bli skönt. På nåt konstigt vis har jag hamnat i ett läge i livet där jobbet är riktigt kul och där jag verkligen saknar det när jag är hemma. Det trodde jag inte om mig själv för några år sen! Men jag stormtrivs med att jobba i skolan! Det tog sin tid att hitta rätt men nu är jag där. Och ingen dag är den andra lik heller… Så härligt!

Härlig solnedgång från häromdagen.

Så mycket glädje

Idag verkar det bli en ganska torr dag, utan regn. Fast det kommer tydligen till kvällen igen. Jag är ganska trött på regnet nu. Tänk om tamperaturen hade varit lite lägre så hade vi fått massor av snö istället. Idag var det nästan sju grader ute när jag gick upp. Helt otroligt.

Det är tur att det hela tiden finns små ljusglimtar. Som att väderkartan har snö senare i veckan. Som jag längtar. Och att det bara är 13 arbetsdagar kvar den här terminen. Att Oskar fyller 14 år om mindre än en vecka. Såna saker ger så mycket glädje att jag orkar med det mörka, gråa, blöta regnet…

Igår var det mina elever som var det största lyckopillret. Måndagar är ofta en rörligare dag i klassrummet än övriga veckan. Helgen ska betas av, vem har gjort vad och så vidare. Det pratades lite mer än vanligt igår och jag hann bli en aning frustrerad. Men så kom slutet på dagen. Det var dags att öppna julkalendern. Jag som är ny på det här med traditioner i klass hade inte planerat så mycket. Men jag tog en julkalender på Ica. Tänkte att den fick duga och hoppades att eleverna skulle gilla den.

Jag räknade ut hur många luckor som behövde öppnas under veckan och dagen. Drog namnsticka på vem som fick öppna. Jag var lite orolig för hur kalendern skulle tas emot när den väl öppnades men det hade jag inte behövt vara. I år har Ica lyckats väldigt bra med sin julkalender. Det var små rim om tomtens nissar bakom varje lucka. Och ungarna blev jätteglada när dom fick öppna sina luckor. Den där glädjen fick dagens frustration att kännas så mycket bättre. Tänk att så lite kan ge så mycket glädje!