Tiden tickar på…

Det har gått nästan en månad sedan jag började på detta inlägg. Det har tagit mig hela den här tiden innan jag ens läste igenom det igen. Dels tog skolan över, dels har jag fyllt år. Det var konstigt att mamma inte var med. Alls. Jag har många gånger sista tiden känt behov av att prata med mamma. Mycket tankar. Barnen har ställt frågor som jag inte kunnat svara på men som jag annars brukade ringa mamma om. Eller att fråga om receptet på hennes fisksoppa. För sjuttioelfte gången… Och alla dessa tillfällen när jag sett eller gjort nåt och tänkt att ”det här hade mamma gillat” och samtidigt tänkt att jag ska ringa upp henne.  Ibland kan det vara en låt som spelas som får mig att tänka extra mycket på henne. Eller som nu, jag tände ett nytt ljus i ljusstaken.

Men även om det är tungt när dessa stunder kommer skulle jag inte vilja vara utan dom. Jag låter mig följa med i känslorna. Saknar. Önskar att mamma vore här. Det kommer jag inte ge mig mamma tillbaka men det känns bättre sen. När jag fått sakna lite extra mycket en stund. Och jag passar på att krama om barnen och Tony lite extra.

Det här skrev jag den 14 januari men postade det inte då…
Rätt var det var slog det mig var det var för datum idag. Den fjortonde. Det är idag fem månader sen mamma dog. Sen min pappa förlorade sin fru och mina barn förlorade sin mormor.

På nåt konstigt vis har tiden gått både fort och sakta. Fem månader känns ibland som en evighet. Saknaden är fortfarande lika stor. Det känns som det hände alldeles nyligen. Samtidigt tickar tiden på och vi anpassar och till det nya, en tillvaro utan mamma. Det känns till och med konstigt att skriva ner det, att jag ska ha en tillvaro utan mamma. Hon ska ju vara med…

Jag har kommit till ett läge där jag inte längre har ett behov av att lyssna på ”mammas” sånger varje dag. Dom ger inte samma tröst numera, utan skapar mer saknad. Malin lyssnar på Over the rainbow när hon saknar mormor. Då kan den gå om och om igen ett tag. Vi pratar och minns. Mammas ljus brinner dagligen. Ibland en stund, ibland från tidig morgon till sen kväll.

Numera är inte dom tunga dagarna fler än dom lätta, inte för mig. Jag saknar min mamma sjukt mycket, självklart, men den där vardagliga bubblan tar över. Sen kommer det kvällar som denna, när det bara slår ner. Jag saknar henne extra mycket. Önskar att hon fanns här…

Jag skriver det här i bloggen, i ett inlägg jag inte kommer att posta. Jag vet att pappa har en fin kväll med sina vänner idag. Jag vill inte ändra på det.

Min älskade underbara mamma som fick alldeles för kort tid i detta liv.

En reaktion på “Tiden tickar på…

  1. Gen

    Ja Linda så är det tiden tickar på Så har det gjort för mig med men får depp mellan varven men inte lika ofta Det är i aug 9 år sedan gick bort o det känns ibland som det var för en veka sen Har förståelse för hur du känner men du har ju en stor underbar familj som kan skingra dina tankar Men saknaden finns nog hela livet Kram på dig

Kommentera