Olika förutsättningar…

Så här stan innan nyår börjar det sprida sig, pratet om träning och att må bra. Vi ska träna bort julmaten. Jag som nästan levt på sill och lax tänker inte ens tanken att det skulle ha gett en viktuppgång. Men det var inte det jag skulle skriva om.
Det som är intressant när jag läser vad en del skriver kring att träna och gå ner i vikt är att man tar för givet att alla är stöpta i samma form. Klarar den personen sitt sätt att träna och leva borde alla kunna det. Det handlar bara om att prioritera. Eller?

Jag är lat. Japps, inget jag hycklar med. Älskar min tillvaro hemma. Avskyr att träna. Samtidigt vet jag att jag kommer väldigt långt på min vardagsmotion. Även om det inte ger nåt extra.

Det som jag reagerar på när man tar för givet att alla kan är att man inte tänker på hur andras liv ser ut. Jag kan dra en parallell till min tillvaro bara. Om jag ville skulle jag ha tid att träna nästan varje dag och orken skulle säkert finnas (om jag bara ville). Att plugga (för mig) är inte så ansträngande. När jag jobbade heltid på McDonalds, med de ohärliga tider jag hade periodvis, hade det inte funnits lika mycket tid eller ork över alls. Eller som när jag jobbade som personlig assistent och då hade jag det ganska bra.

Visst kan vi försöka träna hemma men just det där med att ta sig iväg och träna. Varför förväntar man sig att det ska vara lika lätt för alla? Sen kan jag tycka att vissa jobb är så fysiskt tunga, som tex att jobba inom vissa delar av äldreomsorgen, att det kvalar in som ett träningspass. Den där vardagsmotion är ju ganska viktig den med och ett tungt jobb ger ju då automatiskt en viss träning. Eller har jag helt fel?

Och då har jag egentligen inte ens tagit hänsyn till att vi alla har olika förutsättningar fysiskt med. En del har friska pigga kroppar medan andra mår dåligt i dom. Då är det ju ännu viktigare att man tänker på att vi alla är olika. Att vi har olika förutsättningar. Det kan ju dessutom bli lite tokigt om jag som mest sitter vid datorn och har massor av tid över ska jämföra mig med någon som jobbar heltid med ett fysiskt tungt jobb. Oavsett om vi skulle ha samma krämpor så blir förutsättningarna olika.

Jaja… vet inte riktigt vad jag ville med inlägget mer än att påpeka att vi alla är olika och har olika förutsättningar. Det gäller att komma ihåg det.

Kommentera