Varför redan nu?!

​Ännu en natt har passerat med orolig sömn och vakna stunder. Jag lade mig med en rejäl spänningshuvudvärk och kroppen kändes oerhört stressad och uppe i varv. Det tog en lång stund innan jag kunde somna. I natt slapp jag dock alla skumma drömmar från natten innan.

I dag är första dagen på nya fritiset för Emilia. Malin var där en kortis redan i fredags med alla andra blivande förskoleklassare. Det var en tung lämning. Idag tampas dom ju inte bara med den vanliga nervositeten. Jag mådde så dåligt när jag gick där ifrån samtidigt som Emilia lät stora tårar rulla ner för sina kinder. Jag önskar så att hon kunde vara med mig hela dagen. Malin tar allt lite bättre vilket gör det lite lättare. Skönt idag är att tjejerna går på samma fritids nu så dom har varandra. 

Nu sitter jag på tåget på väg till pappa. Idag ska vi till begravningsbyrån. Jag kan inte sätta ord på hur det känns. Det är så oerhört mycket känslor just nu. Jag varvar hela registret mest hela tiden. Djupaste sorg, frustration, ilska, irritation men även lite glädje. En liten tröst mitt i allt det tunga är att kunna tänka att mamma mådde så bra hela vägen till slutet. Hon var med människor hon älskar på en plats hon älskar. Älskade. Det ger lite ro. Och alla dom träffade henne dom sista dagarna säger samma sak, hon var så lycklig och glad. Det värmer mig i hjärtat att veta det.

En stor sorg för mig är att jag inte ringde det där sista samtalet jag funderade på. Det var nån vecka sen vi pratades vid lite kort. Och sist vi träffades, när vi firade tjejerna, sa vi att vi skulle göra om den trevliga kvällen fler gånger i höst. Det kommer vi inte göra. Jag kommer inte äta fler middagar med min mamma. Det är så jäkla orättvist. 

Varför skulle just hon försvinna nu?! Vi var inte redo! Ingen av oss var det! Jag vill vakna upp och upptäcka att allt det här bara är en hemsk mardröm. Kunna ringa mamma och höra hennes röst. Berätta hur mycket jag älskar henne. Se pappa lycklig igen. Varför var det tvunget att hända redan nu?! Hon fick aldrig se hur hennes barnbarn växer upp. Hon fick inte ens se sitt sista barnbarn… Livet är bra grymt ibland!!!!

Den här underbara tjejen gör allt hon kan för att trösta sin mamma trots att hon själv mår lika dåligt. Hon och hennes syskon är en stor tröst dessa dagar. 

En reaktion på “Varför redan nu?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge