Min älskade mamma finns inte mer…

IMG_20131228_212350

I går hände det absolut värsta jag någonsin har varit med om – jag fick beskedet att min mamma gick bort under natten. Det kom plötsligt, så oerhört plötsligt. Ingen förvarning alls. Vilket gör chocken ännu större.

Jag tillbringade den större delen av dagen med pappa igår. Lillebror var med han också. Det kändes som vi var i en bubbla. Det gör det fortfarande. En mardröm som jag fortfarande väntar på att någon ska väcka mig ur.

Känslan under dagen när jag ringde alla samtal för att berätta om det hemska – att komma med ett sånt besked som får så många människor att må så dåligt. Att berätta att min egen mamma, någon annans syster eller vän, inte lever längre. Fy fan säger jag bara.  Jag önskar ingen att behöva ringa såna samtal.

Jag fortsätter i min bubbla idag. Förmiddagen var hemsk. Så hemsk att jag inte klarade av att finnas där för barnen när dom behövde det som mest. Jag kände mig som världens hemskaste mamma. Och ja, jag vet att jag inte var det. Men ändå… Dom fick stöd, men inte av mig, inte just då.

Vi fick sällskap av barnens kusiner. Dom, grannarna och vänner har fått mig igenom dagen. Tankarna spretar åt alla håll och kanter. Jag vet inte vad jag ska känna. Det är alla känslor på samma gång. Det är sjukt tungt. Huvudet värker. Jag är så sjukt trött. Allt är som en dimma. Jag hör hur jag säger en del saker flera gånger. Tankarna är fram och tillbaka. I vissa av dom hinner jag tänka att mamma ska hjälpa mig… Det kommer hon inte.

Ett ljus brinner – för mina mamma. Hur kan det vara så. Hon kan inte vara borta! Det är alldeles för tidigt! Hon har ju många år kvar!! Det är så orättvist. Hon skulle finnas länge till. Få njuta av sin pension om några år. Det här fanns inte med. Hon och pappa skulle ju ha många år kvar tillsammans. Hon skulle få uppleva sina barnbarns uppväxter. Hon fick inte ens träffa sitt sista barnbarn. Så jäkla orättvist!!!

Jag kanske inte borde skriva det här. Kanske stör det nån. Men jag måste få skriva av mig. Få kunna gå tillbaka sen och minnas även den här allra tyngsta tiden. Jag hoppas ingen tar illa vid sig.ljus-o-karlek

Jag har gått igenom hela känslospannet idag. Djupaste sorg, lite glädje och en del ilska. En stor del av ilskan var sån som egentligen inte var okej. Men den fanns där. Och gjorde mig mer arg… Men jag misstänker att det hör till…

Nåt jag  blev väldigt arg på och som fick mig att fundera en hel del på vad som är viktigt här i livet är hetsen kring kost och vikt. Varje dag matas vi med budskap om hur vi ska träna och äta rätt, gå ner i vikt och motionera – för att orka hela vägen till ålderdomen. Folk som lägger så mycket energi på minsta lilla gram upp eller ner. Vad gör det för nytta att vara smal om välmående om vi glömmer bort att leva i nuet, att ta vara på det vi har just nu? Det finns inga garantier att ålderdomen kommer. Så mitt råd till er alla som läser detta är att ta vara på det ni har just nu. Krama om era nära och kära. Umgås, skicka ett sms, vad som helst. Lev! Ta vara på dina dagar. Unna dig att äta, göra saker du mår bra av.

Jag är så tacksam för alla mina nära och kära just nu. Alla kommentarer på sms, facebook och messenger. Jag läser allt även om jag inte orkar svara. Blir berörd. Tacksam. För att så många tänker på oss – och mamma. Min älskade mamma.

3 reaktion på “Min älskade mamma finns inte mer…

  1. Anna

    Tänker på er <3
    Det är en sjuk mardröm som man väntar på att vakna ifrån, samtidigt som man vet om att det inte är en dröm, så bara går man i den där bubblan som du skriver. Man väntar på att de ska komma in genom dörren……
    I år är det 6 år sedan pappa lämnade oss hastigt i en akut hjärtinfarkt och jag kan komma på mig själv ÄN att jag inte riktigt "köpt" att han inte är med oss längre.
    Kom ihåg att TILLÅT dig att gråta……
    Massor av kramar <3

Kommentera