Ett avsked… ❤

Klockan är före lunch och jag sitter här och gäspar och är helt slut… Det behövs inte mycket för att göra slut på orken just nu. Och jag har i och för sig varit i farten hela morgonen. Tjejerna ville äta frukost på fritids så jag lämnade dom redan strax efter sju. Därefter hade jag tänkt gå hem och äta frukost i sängen och bara vara. Istället blev det plocka ordning överallt, dammsuga, tvätta och hänga tvätt. Lagom när teet nästan började bli för svalt för att dricka blev det frukost i solen på balkongen. Gud så härligt det var!

Grannen kom förbi och medan vi stod och pratade rensade vi igenom alla blommor jag har på balkongen. Skönt att få det gjort. Har inte riktigt orkat med att bry mig om dom sista veckan. Och i natt vräkte dessutom regnet ner så jag behövde hälla bort en massa vatten med.

Fördelen med all energi jag gjorde av med och den stundens normalitet motade bort huvudvärken en stund. Nu när jag sitter här kryper den sakta tillbaka… Men det är ändå skönt att jag får stunder utan. Var likadant igår med, större delen av dagen var den där utom en sväng på eftermiddagen.

Det var en riktigt tung dag igår. Vi var iväg för ett sista farväl av mamma innan begravningen. Jag var nervös och inställd på att det skulle vara jobbigt och läskigt men det var allt annat än det. Först var det väldigt frustrerande att vi fick sitta och vänta innan allt var klart men det var nog nervositeten som gjorde att det var frustrerande.

Vi blev informerade innan om hur det såg ut, var mamma låg och även om henne. Att alla hennes ansiktsuttryck skulle saknas. Jag tyckte att det luktade lite konstigt men misstänker att det är den doften som blir när man behandlar en död person. Men bortsett från det hade jag inte behövt oroa mig alls.

Mamma var jättefin där hon låg i sin kista. Det var hon, min mamma. Hon såg så fridfull ut. Det var nästan så man väntade på att hon skulle ta ett andetag eller öppna ögonen. Hon hade en vit skjorta/särk (vad det nu kallas) på sig och sen ett vitt täcke om sig. Det var en väldigt fin stund och jag gick därifrån med vissheten om att hon såg ut att ha det bra. För samtidigt vet jag ju att det bara är hennes kropp. Hon finns ju inte där längre.

Efteråt gick vi och fikade. Jag, pappa, lillebror, mormor, moster och morbror. Pratade minnen en stund. Det kändes skönt att få sitta där en stund och prata. Är glad att vi rekommenderades att samlas en stund för att smälta det vi just gått igenom.

Kvällen blev tung. Inte så konstigt. Mindre kul är väl att vi är i olika fas av sörjandet här hemma, vilket i och för sig inte är så konstigt. Men det är frustrerande för det gör att vi ryker ihop fast vi inte borde… Jag vet att vi kommer ta oss igenom det med men ändå… Det är jobbigt just nu.

Nu ska jag nog lägga mig en stund. Bara vara. Tjejerna är på fritids, grabbarna är ute. Det är bara jag och mina tankar. Och ett tänt ljus.

älskademamma

6 reaktion på “Ett avsked… ❤

  1. Anna

    Sitter här och gråter och minns det som igår när vi skulle ta det sista avskedet ❤
    Precis som du skriver så väntar man på att de ska ta ett djup andetag och öppna ögonen.

    Massa kramar

  2. Gen

    Kära älskade Linda jag säger som alla andra här du skriver så fint om din älskade mamma Fy vad orättvist livet är många ggr Kram

Kommentera