Sladdisfunderingar….

Idag har vi varit och storhandlat på ica kvantum. Skulle handla lite kakor och sånt inför dopet och beställa tårtor eftersom tiden sprungit iväg. Men när jag gick där inne på ica så kom baklusten flygandes så nu ska här bakas tårtor och lite annat gottis till på söndag!

Det svåra är bara att motstå allt det goda fram till då. Och det gäller att älla gäster äter upp det gottiga på dopet så vi inte får en massa rester…

Surfade nyss runt lite och kom fram till att det aldrig är för sent att skaffa en sladdis… 72-åriga Adriana funderar på syskon till sin 5-åring… Så vill vi ha en sladdis i framtiden behöver vi inte riktigt bestämma oss redan nu! ;o)
Nä men seriöst, hon är äldre än Tonys pappa! Jag tycker nog inte riktigt att det är helt snällt mot barnen att skaffa barn så sent i livet… Man ska ju faktiskt orka med sina barn och det kan ju vara en bra idé att finnas kvar för sina barn ett ganska bra tag i deras liv!!! Föreställer mig min mormor framför mig åtta år tillbaka i tiden. Hon är världens bästa mormor med massor av energi, ute och reser massor och alltid fullt upp. Men jag kan abslut inte tänka mig henne som en småbarnsmamma. I den åldern. Fast hon är en riktig krutmormor!
Nä, nånstans måste man dra en gräns!!!

6 reaktion på “Sladdisfunderingar….

  1. Skrotmamman skrotar vidare

    Tycker faktiskt också att det är lite synd om barnet. Där VET man ju att man gör barnet föräldralös tidigt, och vem vet, man kanske är en börda för barnet innan det ens kan gå (iom hem, sjukdom osv) :-(

  2. Petra

    Oj ja – det är ju en avsevärd skillnad på att vara över 70 och skaffa barn – än när man idag tycker att en 45-åring är för "gammal" för att skaffa barn…

    Min farmor fick barn sent i livet (för den tiden – hon föddes i slutet på 1800-talet så hon var udda) – hon var 33 när hon fick första barnet – och sen blev det 9 barn – och hon fick det sista när hon var 47 år… och det tycker jag är sent… och jag var ändå 40 själv när jag fick Vincent… men därifrån steget till att man är nästan dubbelt så gammal… näe – det känns egoistiskt och underligt… stämmer liksom inte…
    Kram

  3. LindaW Inläggsförfattare

    Petra – Ja visst är det olika det där med vad som är sent! Jag var 24 år när jag fick Sebastian och då var jag en ganska ung mamma, vilket jag själv inte tyckte att jag var.
    Att få barn som dig, runt 40 tycker inte jag är konstigt, när det börjar bli efter 45 kan jag tycka att det börjar bli gammalt… Och 72, ja då tycker jag nog inte att det borde vara tillåtet. ;o)
    (det är nu jag viskar att maken var 36 vid första barnet och nästan 44 vid fjärde… :o)

Kommentera